En kväll blir jag rädd. Det krävs på ett sätt så mycket mindre nu för att kroppen ska reagera på mina känslor. På ett annat sätt så mycket mer i kontakten mellan mig och det som sker utanför. Ibland börjar det i kroppen nu, och jag måste aktivt gå in och leta efter känslans…

Tiden är så knapp för mig nu. Det är bara veckor kvar på min psykoterapiutbildning. Den som jag balanserar i vänstra handen vid sidan om ett annat heltids uppdrag. Det ska bli skönt då det är över. Och jag tänker att det är så smått fantastiskt att jag orkat ändå. Allt är nytt, men med…

  Hon håller om mig bakifrån i soffan. Jag har redan bytt om till mjuka pyjamasbyxor och sockor, ytterdörren står fortfarande öppen, på den blanka himlen ligger täta gråblå moln. Dem ser overkliga ut. Så som himlarna här så ofta gör. På ett sätt har jag givit upp. På ett sätt kanske ändå inte. Min…

  I den tunga sensommarvärmen kan jag förnimma hösten. Det är som ett lager av luft ovanpå. En högre luft. Ett löfte om något annat. En morgon, dock, som en kraftfull påminnelse om det som var. Jag har aldrig tidigare i mitt liv erfarit cellernas förmåga att lagra känslominnen så. Förra hösten finns i min…

Man kan höra motorvägens dån från trappan utanför min dörr. Allt beror på hur vinden ligger. Somliga nätter är helt tysta. Ibland. När jag öppnar det lilla fönster i rummet som rymmer precis bara min säng, så brukar jag tänka att det är havet därutanför. Jag sover på två kuddar nu trotts att huvudet hamnar…

    I augusti sätter jag en spik i väggen. Sedan fler. Låter henne borra upp hyllan som hon sågat till på sin verkstad i Köpenhamn. Innan dess var jag fortfarande påväg. Kanske är jag det fortfarande lite. Men jag kan känna, vissa stunder på vissa dagar, hur pulsen saktar ner. Sinnet vill hitta hem…

  Jag vill göra någonting mer med den här platsen. Men jag väntar fortfarande på att landa i vad. För mig har bloggandet alltid följt livet, dels i sitt innehåll, men också i rytm. Och jag har tänkt att det kanske kan få vara så. Jag är tystare nu för att jag helt enkelt inte…

      Hon flyttar ut i Juli. Och när hon tömmer sitt hem sedan fem år så är det som att någonting inom mig också vill hålla kvar. Den bruna linoleummattan från sjuttiotalet. Vita väggar av putsad betong. När solen sken över Köpenhamn så fylldes rummet med ett ljus som slog från alla håll….

  Längs med väggarna på vårt nya hem löper en tät häck. Jag tänker på att det är något jag tycker väldigt mycket om, som ett extra lager, en levande vägg som sluter sig runt huset.  Just nu är det den bästa utsikten för mig. Jag har inget behov för att se långt. Ibland ligger…

      Jag går med bara fötter över mark täkt av vitmossa nära ett hav. Allt har varmare färger nu. Som att jag återgår till någon som jag en gång var. På avslutningen i fjärdeklass bar jag en dräkt som var apelsingul. Jag var stor för min ålder och hade en gipsad arm. Min…