Det är som alltid någonting med tempot i maj. Jag hinner inte ens dela med mig av en bild av körsbärsträdet innan det är över. Ett kraftigt regn för med sig det sista längs med asfalten. Kanske är det ändå något sunt i det, att inte känna att man hinner med i tempot. Jag […]

Vi har månen i kräftan båda två. Som speglar där en är avtagande och en växande. Vårt undermedvetna befinner sig i konstant dialog, det förstod vi tidigt. Astrologen hade inte behövt visa oss våra kartor för att vi skulle se det. De liknar varandra men kompletterar varandra snarare än går hand i hand. Samtalsämnena rör ofta […]

Det har varit en lång tid av JOMO för mig. Jag har varken velat eller orkat göra så mycket mer än att jobba och vara med barnen. Men plötsligt har luften fyllts av vår och jag inser att jag är på en ny plats. Det har hänt så mycket, fast jag gjort så lite. Att fylla […]

Våren är här med sin pånyttfödelse. Samtidigt är döden närvarande. Igår, när jag la Ossian, frågande han flera gånger med gråten i halsen “Var är morfar? Ska du också dö mamma? Jag saknar morfar”. Jag har läst om hur svårt det är för ett litet barn att ta döden till sig men Ossian har i […]

Regnet föll mjukt och kullerstenen glänste i kvällsljuset. Tystnaden sänkte sig över vår lilla stad, belägen alldeles intill havet. Tonerna av dovt gitarrspel snirklade sig fram mellan rostiga föremål, kvarglömda utemöbler och cyklar. Sprängde sig igenom sprickor och hål, tunna glasrutor och svepte över innergårdar, parkeringsplatser och vattenpölar. Pepe’s garage är precis vad det låter. […]

Jag trycker igenom en mellanrumsborste mellan de bakre tänderna i överkäken. Inte med våld, men inte heller med lätthet. Med den andra handen låter jag spolarvätska regna över den halvt frusna rutan. Doften tränger in och möter smaken av blod i munnen. Sträva kemikalier och metall. Regn i annalkan. Jag vispar italiensk maräng. Kanske som […]

Du, jag och Österlen som så många gånger förut: Fridfullt. Kalt. Aprilväder. Kallt.

Det är svårt att sätta ord på den tid vi lever i och hur den påverkar oss alla. Jag vet att jag inte är ensam om att det senaste året har känt en nedstämdhet, en tyngd. Det började med pandemi och i november rycktes pappa plötsligt bort. Det känns fortfarande så ofattbart att han är […]