En kväll är jag vaken och ser ut genom fönstret just i ögonblicket då gatlamporna tänds. Några av dem är av hängande sort, fästa över den fyrfiliga vägen som skiljer mitt område från pappans. Jag kan se taket på huset där mina barn sover då dem inte sover i min säng. I en serie…

  På söndagseftermiddagen är allting över. Barnen börjar sin pappasemester och min flickvän reser över bron och hem till sitt. Kvar är jag och ensamheten som är en tomhet, som inte egentligen är detsamma som en ensamhet. Kvar är jag med tomhet som jag kunnat fylla men som jag aldrig gjorde. Aldrig gör. Och om…

  Jag slänger en nattskjorta med breda ränder i soppnedkastet. Det är det enda plagg som jag inte skänker vidare. Tanken gör mig yr. Som att jag kan känna ångest och sorg absorberat i fibrerna. Av en sort som jag inte önskar mot någon annans hud.   Skiftet är alltid svårt för mig. Värmen och…

  En helikopter dånar över nattsvart himmel. I köket en pulserande diskmaskin. En varm strimma gatuljus som hittar in under persiennens understa blad Den första ensamma natten är alltid den värsta. Jag blundar bestämt med en förhoppning om att somna fort. Ibland i drömmarna så är jag tillbaka i någon som jag en gång var….

  Det blir vår ännu en gång och när allting tystnar försöker jag att finna känslornas rötter. Det mesta ligger så hårt slingrat i mitt bröst. Sorgen, saknaden, lyckan, euforin..det brustna hjärtat som blev helt men ändå aldrig detsamma igen. Jag trivs bäst när solen väller in i vårt nya hem. Jag är oftast mjuk…

    Det finns ingen egentlig rytm. Allt är som uppdelat i ögonblick. När jag längtar, Längtar jag tillbaka till ögonblick. Vi delade dyra bakverk i en fyr på väst Jylland. Ljuset var kallt, vinden hård och kaffet som oftast för svagt. Det är ögonblicken där tiden inte är knapp. Jag fyller mina händer med…

  Du kanske undrar (precis som jag) vad det ska bli av den här platsen. Jag kan inte säga så mycket mer än att jag inte är redo att släppa. Det ligger mycket tid och kärlek bakom den här plattformen, och jag har alltid känt mig stolt över den även om jag har kämpat mycket…

  Min dotter somnar febertung på min arm. Jag tänker att det är en av de längsta veckor. Dem är nära mig hela tiden. Jag sover för lite om nätterna, jobbar in för många luncher och bär lite för tungt. Att vara ensam är att vara så många små och stora saker så väldigt mycket,…

  På andra sidan gatan från mitt nya vardagsrumsfönster står ett hus med tio våningar. Det är vitt med stora fönster och sträcker sig ensamt upp mot den svarta natthimlen. I bottenplan finns ett konditori vi ännu aldrig besökt. Min dotter läser de röda versalerna på den vita fasaden. Någon sa att det är ett…

  Jag plockar ihop mina saker. Mössan långt ner över pannan och vantarna över handlederna. Såhär års är allting ett skydd för mig. Min blick fastnar på klockan som ligger ensam och badar i morgonljus och byggdam. Den brukade hänga på hennes vita betongvägg inne i på Norrebro. En svart tickande cirkel. Det slår mig…

  Det skymmer över Malmö. Jag slås av tanken på att allt är glitter igen mot en blåsvart himmel. Ett år passerar. Vi rider ut stormar och vilar med tidvattnet.   ”Mot min Malmöhimmel hänger man upp stjärnor och glitter igen. Jag ser frågande på och konstaterar att det skall komma ännu en jul, att…

    Det är så ofta november. Jag bär den känslan inom mig. Och när jag ser tillbaka bland mina alster här så kan jag konstatera att november alltid kommit med något, gjort ett märke. Detta år blev på inget vis annorlunda. Jag har tyvärr inte funnit ro till att skriva. Med tiden tänker jag…