Allting kommer att bli bra

I augusti sätter jag en spik i väggen.
Sedan fler.
Låter henne borra upp hyllan som hon sågat till på sin verkstad i Köpenhamn.

Innan dess var jag fortfarande påväg. Kanske är jag det fortfarande lite.
Men jag kan känna, vissa stunder på vissa dagar, hur pulsen saktar ner.
Sinnet vill hitta hem och hjärtat fortsätter att troget förmedla det faktum att hem, inte är en plats.
Det är något annat som jag söker.
Sammanhang och värme.

Jag tittar på böckerna bredvid min säng och tänker, snart lyfter jag dem.
På de blommiga tygerna i min garderob och undrar om jag nånsin kommer att vilja bära dem igen?

Jeans och t-shirt.
Silverringen som min bror gjort.
Solglasögon och ett hår i som blivit så tunt.

I augusti kör jag så plötsligt en morgon till jobbet utan sällskap av min GPS.
Nya vägar, nya koder och rutiner.
Metoder och utmaningar.
I allt det som är nytt förlitar jag mig på det som är anledningen till att jag befinner mig där jag gör.
Mitt intresse för människan, mitt driv att finna det som ger mening, och se det..verkligen se det.

Allting kommer att bli bra.