Längs med väggarna på vårt nya hem löper en tät häck. Jag tänker på att det är något jag tycker väldigt mycket om, som ett extra lager, en levande vägg som sluter sig runt huset. Just nu är det den bästa utsikten för mig. Jag har inget behov för att se långt.
Ibland ligger jag på rygg på mattan och tittar på hur Malmöhimmelen skiftar färg. Vid ett tillfälle gör jag detsamma på gräsmattan. Blundar, borrar fingrarna i gräset och lyssnar på barnen då dem leker inne i huset. Det är känslan av att ha kommit fram. Det är stillhet och kaos och trygghet. Det är ett andetag som rotar sig i magen. Det är nu nu nu.
3 Comments
Wilda
13 juli, 2019 at 21:39Tack för din blogg! Jag har nyss hittat hit och blir fylld av ljus energi och vila av dina ord och foton. <3
Tuva Minna Linn
16 juli, 2019 at 21:29Så fint att höra. Tack för att du delar med dig<3
Pingback:
14 juli, 2019 at 06:01