En eftermiddag då jag hade behov för att sväva iväg i något helt annat besökte jag en av mina favorit sidor då de kommer till porträtt av människor och deras hem. Herz und Blut, som jag tidigare också delat bilder från i ett inlägg som du finner här.
Igår tryckte jag in de sista lådorna och påsarna i bilen och flyttade mig själv och mina barn åter till Malmö.
Det var i Februari som jag fann ett litet hus i utkanten att av stan att hyra. Jag vet inte alls hur jag vill bo i framtiden, därför passar det så väldigt bra.
Genom kriser så tror jag att världen krymper.
Allt blir så väldigt här och nu,
kanske nästa vecka..
men aldrig så långt som till jul.
Och i det har jag lärt mig en läxa för livet. Att om jag bara kan omfamna det som så. Om jag bara kan det.
Vi lär oss någonting annat. Att alltid vara då, eller sen.
I kriser gäller inte längre något av det där.
I kriser kan hela idéer om ett liv brinna upp.
Jag ler på insidan åt allt jag trodde att jag visste.
