Home » Archive for Tuva Minna Linn

Marsvindar

Jag vill berätta något om marsvindarna som drog in över vår stad. Om kattungen som miste livet och om hur jag somnade med barnens sorg i mina händer.Vi kan klara svåra saker, viskar jag mot min sons varma nacke i mörkret.Det är det sannaste jag kan finna på.Jag vill också säga förlåt utan att jag…

Ögonblick under vinter

  Ett pockande behov verbaliseras i mitt bröst till ljudet av snö som spricker under min fötter. Det är en process som jag känner sedan innan. När känslan flätas samman till en mening så kan jag känna hur den stiger upp genom strupen och formar ett tryck i gommen. Det är nu det går att…

Sicilien

  I början av maj tar jag min älskade i hand och reser till Sicilien. Första natten är vi oense om något som jag inte längre minns. Kanske är det bara månader av uppdämd förväntan som kolliderar med premenstruellt tidvatten i mitt blodomlopp. Jag stirrar blint i det handmålade taket tills en ensam tår lossnar…

Memory lane

Jag promenerar i min barndoms by. En villaförort i utkanten av en medelstor svensk stad. Det är märkligt hur liv bara fortsatt här, hur samma scenografi återfinns i ett annat kapitel. Jag ser in genom fönster i radhuslängor och suterränghus klädda i mexitegel där mina en gång viktigaste människor i världen bott. Känslan är att fler väggar…

Sommarhalvår

    Krokusarna min son plockat ur föreningensrabatt har vissnat och hänger platt över vasens kant. Våren sveper förbi. Solen hittar in och slipar livets alla vassa kanter på sin väg. Ett årligt avbrott i tiden där fingeravtryck på fönsterrutor får vara nästan vackert för ett ögonblick. Försommar och rosaskimrande spår från min dotters nagellack på…

Månadsskifte

  Vad grinar du åt frågar hon. Jag svarar att det är inget men hon ger sig inte utan insisterar på att jag ska återge vad jag tänkte på. Det är något fullständigt oviktigt. Flyktigt. Men jag kan känna ett sting av irritation över att hon läser av en sådan liten förändring i mitt ansikte….

Hårdast håller jag henne om morgonen

    Det är på sommarens första dag. Ett kort meddelande i text som lyser upp på den blanka bordsskivan framför mig. Svaret som jag väntat på i veckor. På sommarens första dag då allting skulle lätta. Lättar ingenting. Jag sitter på sjunde våningen i ett konferensrum och faller genom golvet. Våning efter våning. Hisnande…

I den yttre cirkeln

Det är som alltid någonting med tempot i maj. Jag hinner inte ens dela med mig av en bild av körsbärsträdet innan det är över. Ett kraftigt regn för med sig det sista längs med asfalten. Kanske är det ändå något sunt i det, att inte känna att man hinner med i tempot. Jag kommer…

Regn i annalkan

Jag trycker igenom en mellanrumsborste mellan de bakre tänderna i överkäken. Inte med våld, men inte heller med lätthet. Med den andra handen låter jag spolarvätska regna över den halvt frusna rutan. Doften tränger in och möter smaken av blod i munnen. Sträva kemikalier och metall. Regn i annalkan. Jag vispar italiensk maräng. Kanske som…

Morgontimmarna

  Jag vaknar innan klockan ringer nu. Lutar mig över sängens kant och trycker på skärmen. Ibland visar den nollfyra, ibland bara minuter innan larmet ändå skulle ha gått av. Somnar i det tysta och vaknar i detsamma. Morgontimmarna är stilla, rutinmässiga och just nu lite tomma. Jag tänker att jag ska vänta med nyheterna…

220227

  Man ser himlen hela helgen. Vi är tillsammans bara hon och jag. Samtalar och går som runt i små cirklar. Jag zoomar ut oftare än vanligt. Hon försöker att inte låta sig irriteras. Modersinstinkt är fysiskt. Jag sluter mig. Mina fingrar drar över den blanka skärmen, lämnar sökord efter sig som jag aldrig nånsin…

Stormbyar

  På den sjätte karantändagen går vi utanför i en storm som sakteligen avtar. Det känns renande. Allt som legat tungt har skingrats. Himlakroppar, nätter och dagar som flutit samman. Plötsligt får min blick sin skärpa åter. Det är skönt att puttas i ryggen av en vind. Som en bestämd påminnelse om alltings litenhet i…

123