Jag promenerar i min barndoms by. En villaförort i utkanten av en medelstor svensk stad. Det är märkligt hur liv bara fortsatt här, hur samma scenografi återfinns i ett annat kapitel.
Jag ser in genom fönster i radhuslängor och suterränghus klädda i mexitegel där mina en gång viktigaste människor i världen bott. Känslan är att fler väggar slagits ner till förmån för öppna planlösningar. Köken lyser högblanka i novembermörkret nu.
Vattentornet på åsen är bara upplyst ifrån ena sidan. Det lyste starkare när vi var barn.
Jag följer stigen som leder genom det lilla skogspartiet ned till det som en gång var en mataffär där vi snattade folköl på valborgsmässoafton.
Stigen har vuxit igen efter den spetsiga stenen. En annan stig har bildats som istället leder ut mot vägen. Vi sprang alltid här för att snabbast genskjuta bussen, en kort sluttning som var för brant för att gå ned för bakom byggnaden som först var Servus, sedan Konsum, Coop och nu en bilhandlare.
Han har höjt ett staket runt byggnaden som fått stigen att växa igen.
Det ser så sorgligt ut när jag står där. Så märkligt att även stigar har en livstid. Det är som att jag aldrig sett det ske förrän nu.
Jag går vidare till de platser som var halva vägen var för mig och min bästa vän. Där vi möttes och skildes åt. Funderar på vad vi pratade om när vi gick här. Det skär lite i hjärtat att man endast en gång får lov att vara trettonår och ha en bästa vän. En som alltid följer än halva vägen hem.
Posten har stängt för längesen och där biblioteket en gång var ser det ut som en tvättstuga idag. Det är svårt att inte känna att det är mindre liv här nu, men det är nog bara livet så som jag kände det.
Novemberregnet är lätt och jag är mer sluten i mig själv än vad som är lägligt när man reser tillbaka till något som varit hemma. Ännu ett besök då jag ger för lite av mig själv.
Slutligen passerar jag allmänningen där vi red på osynliga hästar under evighetslånga somrar. Bara jag kan se oss där nu. I mitt minne är det aldrig november. I mitt minne faller aldrig något regn.
No Comment
Leave your comment