Ebb & flod

Fräknar faller som snöflingor över barnets näsrygg och min älskades axlar.
Jag står med ansiktet så nära syrenerna att jag nästan kan höra hur de torkar i solen. Allt ska insupas på ett vis som såhär års ofta känns övermäktigt, försommarlöften som böljar med vinden genom gardinen i mitt sovrum. Jag somnar och vaknar ensam alldeles för tidigt. 
I Juni kommer ett försenat magnetröntgen svar som vi processar på varsin sida utav sundet. Jag ser att vi behöver olika saker. Att jag inte kan lägga min önskan om kontroll i hennes knä.
Livet likt tidvatten, perioder av ebb och flod. 
Ingen vet när. 

Något som jag ett par veckor tidigare grät över bakom mina solglasögon en söndagseftermiddag på tåget, jag ser det krympa nu som en båt vid horisonten.  Efter en stund då jag tittar upp är det inte längre där.
Med flod förändras alltid perspektivet, det blir knivskarpt för en stund.