Jag trycker igenom en mellanrumsborste mellan de bakre tänderna i överkäken. Inte med våld, men inte heller med lätthet. Med den andra handen låter jag spolarvätska regna över den halvt frusna rutan. Doften tränger in och möter smaken av blod i munnen. Sträva kemikalier och metall. Regn i annalkan. Jag vispar italiensk maräng. Kanske som…

  Jag vaknar innan klockan ringer nu. Lutar mig över sängens kant och trycker på skärmen. Ibland visar den nollfyra, ibland bara minuter innan larmet ändå skulle ha gått av. Somnar i det tysta och vaknar i detsamma. Morgontimmarna är stilla, rutinmässiga och just nu lite tomma. Jag tänker att jag ska vänta med nyheterna…

  Man ser himlen hela helgen. Vi är tillsammans bara hon och jag. Samtalar och går som runt i små cirklar. Jag zoomar ut oftare än vanligt. Hon försöker att inte låta sig irriteras. Modersinstinkt är fysiskt. Jag sluter mig. Mina fingrar drar över den blanka skärmen, lämnar sökord efter sig som jag aldrig nånsin…

  På den sjätte karantändagen går vi utanför i en storm som sakteligen avtar. Det känns renande. Allt som legat tungt har skingrats. Himlakroppar, nätter och dagar som flutit samman. Plötsligt får min blick sin skärpa åter. Det är skönt att puttas i ryggen av en vind. Som en bestämd påminnelse om alltings litenhet i…

Ett nytt år. Mitt sista som 30-någonting. Jag tänker endel på det, ofta om kvällarna när jag lägger mig för att sova. Mitt sinne tycks ha ett behov av att summera. Jag kan känna både ledsamhet och hisnande rädsla över tidens gång. Så har det varit under hela mitt vuxna liv. Enda skillnaden nu är…

  Det finns något så djupt trösterikt i senhösten och den tidiga vinterns ritualer. Jag ser en man tråckla med en ljusslinga i mörkret på sin balkong. Året ska ta slut nu och allting behöver mjukas upp så mycket som det bara går. Jag stannar en stund i doften av jäst som smulas sönder mellan…

  Jag förälskar mig på något vis i oktobersolen. Märker också hur jag kan bara vara i ett regn som faller genom 07:00 mörkret. Något har förändrats. Kanske är det den första hösten på länge som jag inte försöker att lösa. Inte tvångsmässigt omfamna. Jag låter det vara. Allt vara. Bara en årstid. Jag försöker inte…

  Hon ifrågasätter mig ibland. Det kan handla om det lilla och det stora. Varför hälsar jag inte på mannen som ber om pengar utan för matbutiken? Varför spolar jag onödigt länge i kranen när jag borstar mina tänder? Hon är livets stora relation. Det har jag på något sätt alltid vetat. Den som ska…

  Septembersolen sänker sig på himlen och lämnar barnens skuggor långa längs med asfalten. Jag spelar Pink Floyd på morgonen och väcker dem på andra platser än där de timmar innan somnade tungt. Siluetter av stadsduvor som spatserar över hustaken mittemot. Ett ensamt flygplan som korsar den molnfria himlen. Den stigande solen får det mer…

Augusti är som alltid mjukare, färgerna är dovare och min acceptans inför tillvarons kaos djupare. Vindarna slår ibland genom rummen och viskar tyst om höst. Det ska inte hända riktigt än, men bara att jag vet det sätter någonting i rullning inombords. Jag behöver uppfinna en slags längtan efter något annat. Den har aldrig bott…

    Jag beslutar mig för att sova med fönstret på glänt. Det är alltid en avvägning, i måsarnas tid. Deras samtal blandas med mer och mindre avlägsna ljud utav stad. När jag vaknar ensam så minns jag för ett ögonblick inte vem jag är. Ibland är jag så trött på att leva i frågorna. Är…