Nuförtiden finns det inte mycket tid eller energi över till att göra fotograferingar bara för skapandets skull. Mitt mål det här året blir att hitta tillbaka till det, i alla försöka göra det lite mera. När jag får vara lekfullt kreativ tillsammans med andra likasinnade uppstår ett flöde som är som balsam för själen. Om…
Januaribarn
Ett nytt år. Mitt sista som 30-någonting. Jag tänker endel på det, ofta om kvällarna när jag lägger mig för att sova. Mitt sinne tycks ha ett behov av att summera. Jag kan känna både ledsamhet och hisnande rädsla över tidens gång. Så har det varit under hela mitt vuxna liv. Enda skillnaden nu är…
Ljudet av tiden som frostig rör sig framåt
Jag låg kvar en stund mellan de skrynkliga lakanen som formats efter våra kroppar i ett hus som sov tungt. Trädgården slumrade lika tyst utanför. Vissna stjälkar och brunaktiga kronblad mötte den vintervita bleka verkligheten. Under täcket mötte mina fötter hans och trots tystnaden hörde jag ekot av frusna konversationer och ljudet av tiden som…
Att missbedöma vågor
Det finns något så djupt trösterikt i senhösten och den tidiga vinterns ritualer. Jag ser en man tråckla med en ljusslinga i mörkret på sin balkong. Året ska ta slut nu och allting behöver mjukas upp så mycket som det bara går. Jag stannar en stund i doften av jäst som smulas sönder mellan…
November
Släng dig från räcket, vänta på ström. Kryp under täcket, hämta en dröm. Sist ut släcker ljuset, eller vad som är kvar. Samma gamla chock när man väl är klar.
Sorgen är djup för kärleken är stor
Natten innan Fars dag rycktes du hastigt ifrån oss. Sorgen är chockartad och avgrundsdjup för min kärlek till dig är stor. Du har alltid funnit där för mig när jag behövt det och gett mig kärlek och vägledning. Under stora delar av mitt liv har du varit den enda man som gett mig trygghet. I…
Två timmar och tjugosju minuter
Jag förälskar mig på något vis i oktobersolen. Märker också hur jag kan bara vara i ett regn som faller genom 07:00 mörkret. Något har förändrats. Kanske är det den första hösten på länge som jag inte försöker att lösa. Inte tvångsmässigt omfamna. Jag låter det vara. Allt vara. Bara en årstid. Jag försöker inte…
Slutet på oktober
Det är helg och jag befinner mig på landet, i mitt barndomshem. Calle är kvar i Malmö och skriver på uppsatts. Jag sitter i mitt gamla flickrum som sedan många år tillbaka är ett kontor. Min mamma passar Ossian så jag kan komma ifatt med jobb. Jag har en tydlig deadline för mina privatkunder och det…
211014
Hon ifrågasätter mig ibland. Det kan handla om det lilla och det stora. Varför hälsar jag inte på mannen som ber om pengar utan för matbutiken? Varför spolar jag onödigt länge i kranen när jag borstar mina tänder? Hon är livets stora relation. Det har jag på något sätt alltid vetat. Den som ska…
2 år och 9 månader
”Mamma jag är glad att se dig” Jag har precis kommit hem från en bröllopsfotografering och han möter mig i hallen. Ossie är 2 år och 9 månader nu och full av uttryck. Häromdagen frågade han mig om jag haft det bra på jobbet. Jag blir både rörd och imponerad av hans ord. Känslostormarna avlöser…
Status
Jag tittar in här lite snabbt för att berätta att jag just nu inte hinner att göra mina längre och välplanerade inlägg. Här hemma är vi inne på dag sju i vabbandet samtidigt som jag känner mig begravd i arbete. Jag har precis tackat ja till en fast tjänst på 50% hos Rugvista som inhouse fotograf….
Övergången
Septembersolen sänker sig på himlen och lämnar barnens skuggor långa längs med asfalten. Jag spelar Pink Floyd på morgonen och väcker dem på andra platser än där de timmar innan somnade tungt. Siluetter av stadsduvor som spatserar över hustaken mittemot. Ett ensamt flygplan som korsar den molnfria himlen. Den stigande solen får det mer…