Home » Archive for Mathilda Lindqvist

Vardagsmålning

Hon låter penseln framkalla små, virvlande rörelser i vattnet. Den svarta färgen släpper villigt taget om de mjuka stråna och förenas med vattnet likt en tyst explosion. Strimmor av svärta följer lydigt vattnets riktning. Sprider sig tyst tills den färglösa vätskan slutligen bytt skepnad och blivit helt svart. Att betrakta henne när hon låter penseln…

Trasiga

De vi en gång var finns inte kvar. Vi har förvandlats, blivit spöklika gestalter som virvlar vilt omkring i mitt medvetande. Bleka vålnader av en dröm som smulades sönder. En vision som vittrade bort. Spreds som blomblad för vinden.  Din hud mot min var en rasande eld som skulle givit liv. Det som skulle bli…

Ensamheten

Det tog lång tid för henne att somna där vi låg i det kala rummet på fjärde våningen. Rum 11. Avdelning 44.  Hennes mjuka hud mot min påminde mig vagt om när hon var liten och vi låg tysta tillsammans i hennes rum. Vi brukade lyssna på hösten som rasande rasslade utanför fönstret medan vi viskade…

Mitt hjärta mellan snäckskalen

Jag har inte skrivit på ett tag. Känslorna har varit svåra att få tag i, tankarna flyktiga. Tiden har gjort sitt mot mig och hela mitt väsen har varit bra på att fly. Fly från det som pågår inombords. Fly från mitt eget skapande. För ofta går det ju hand i hand. Skapandet och kännandet….

Det faller snö över nyplanterade tulpaner

När vardagen stormar som en virvelvind och det faller snö över nyplanterade tulpaner känns stegen tunga. Inuti mig ligger känslorna svalt inpackade i mjuka jordfärgade tyger, då och då stillsamt skvalpandes mot både framtidshopp och skräckblandad förtjusning.  Tangenterna vill smattra, ljuda högt genom atmosfären, studsa hårt mot de nymålade grönaktiga väggarna och taket som möter…

Gamla bryggor. Och nya.

Vi bor alldeles intill en liten havsvik. Bara ett par hundra meter och en gammal riksväg så är du vid de skrangliga, mossbevuxna bryggorna. Den porlande bäcken förenas mjukt med det salta havsvattnet. Vassen breder vilt ut sig längst med strandkanten. Det är ytterst få som hittar dit. Kanske bara vi som bott i byn…

Jag betraktar dig genom nyutslagna hallonbuskar

Du sjunger med ljus röst. Nynnar på melodier och pratar på ett språk fyllt av ljus och kärlek. Ordlöst. Ändå fullt av innehåll. Det är svårt att hålla sig för skratt när du formar tungan mellan tänderna och ljudar självsäkert. Katten som ligger med den mjuka kroppen tätt tryckt intill odlingslådan värmer sig i solen och…

I gräset bakom mig slumrar längtan

Orden stormar mot stjärnorna högt där ovanför trädens vildvuxna kronor och rymmer en innebörd som viner så björkarna suckar i sömnen. De faller först som duggregn mot den fuktiga marken, bokstav för bokstav. Både sammansatta och isär. Forsar ur mig likt ett brusande vatten utan hejd medan bäcken som skiljer de båda landskapen åt sjunger…

Bland de öppna eldarna och tälten

Endast ett tunt rep skiljde dåtid från nutid. Doften av mat som lagades över öppen eld och myllret av brokiga människor som för en stund flydde verkligheten grep tag om hela mitt inre. Barnen fäktades med träsvärd, hoppade i hö och sprang lyckliga runt bland de öppna eldarna och tälten. De levde verkligen sagan fullt…

Månen

Vi har månen i kräftan båda två. Som speglar där en är avtagande och en växande. Vårt undermedvetna befinner sig i konstant dialog, det förstod vi tidigt. Astrologen hade inte behövt visa oss våra kartor för att vi skulle se det. De liknar varandra men kompletterar varandra snarare än går hand i hand. Samtalsämnena rör ofta…

Vännerna och konsten

Regnet föll mjukt och kullerstenen glänste i kvällsljuset. Tystnaden sänkte sig över vår lilla stad, belägen alldeles intill havet. Tonerna av dovt gitarrspel snirklade sig fram mellan rostiga föremål, kvarglömda utemöbler och cyklar. Sprängde sig igenom sprickor och hål, tunna glasrutor och svepte över innergårdar, parkeringsplatser och vattenpölar. Pepe’s garage är precis vad det låter….

123