De vi en gång var finns inte kvar. Vi har förvandlats, blivit spöklika gestalter som virvlar vilt omkring i mitt medvetande. Bleka vålnader av en dröm som smulades sönder. En vision som vittrade bort. Spreds som blomblad för vinden. Din hud mot min var en rasande eld som skulle givit liv. Det som skulle bli…
Ensamheten
Det tog lång tid för henne att somna där vi låg i det kala rummet på fjärde våningen. Rum 11. Avdelning 44. Hennes mjuka hud mot min påminde mig vagt om när hon var liten och vi låg tysta tillsammans i hennes rum. Vi brukade lyssna på hösten som rasande rasslade utanför fönstret medan vi viskade…
50 dagar kvar
Min app visar att det nu är 50 dagar kvar, jag har passerat mer än 80 % av den här graviditeten. Det känns overkligt samtidigt som jag blir påmind hela tiden av att det växer ett liv i min livmoder. Min lilla pojke föredrar fortfarande att ligga på tväre vilket ofta känns obekvämt. Jag kan…
Månen
Vi har månen i kräftan båda två. Som speglar där en är avtagande och en växande. Vårt undermedvetna befinner sig i konstant dialog, det förstod vi tidigt. Astrologen hade inte behövt visa oss våra kartor för att vi skulle se det. De liknar varandra men kompletterar varandra snarare än går hand i hand. Samtalsämnena rör ofta…
Ljudet av tiden som frostig rör sig framåt
Jag låg kvar en stund mellan de skrynkliga lakanen som formats efter våra kroppar i ett hus som sov tungt. Trädgården slumrade lika tyst utanför. Vissna stjälkar och brunaktiga kronblad mötte den vintervita bleka verkligheten. Under täcket mötte mina fötter hans och trots tystnaden hörde jag ekot av frusna konversationer och ljudet av tiden som…
Spruckna bokstäver och flyktiga förnimmelser
Jag formar ord som går sönder. De faller isär och smulas till stoft innan jag hinner få ner dem på papper. Ordkanter fransar sig, bokstäver spricker, meningar delar sig. Det tar emot att bara skildra små fragment av allt det som pågår för fullt i mitt liv just nu. Hela mitt väsen vill skriva och…
Brus
Allt sker som i en film. Sekvens efter sekvens löper på och jag kan bara titta på. Undra vad som händer härnäst. Världen målas i mjuka färger och någonstans på vägen adderas ett brus. När kontrasten mellan ljus och mörker blir för hård gnistrar vår verklighet i purpur och magenta och jag vet att jag…
Trettiotre
Juni har snart gått och en gnutta vemod sprider sig i kroppen. Blandas med glädjen över att vara mitt uppe i sommaren. Jag vill inte att den tar slut. Jag har fyllt år och kan skatta mig lycklig över att få bli äldre även om jag ibland kan önska att det gick att stanna tiden…
Bara jag, mina tankar och trädgården
Plötsligt stannar jag upp i precis allt och sluter ögonen. Låter sinnena forma en ny version av verkligheten där inuti mig. Alla yttre attribut skalas bort och det som räknas är det som sker på insidan. Ingenting annat blir viktigt. Bara jag, mina tankar och trädgården. Det doftar sommarregn. En varm bris smeker mina bara…
Planeter, stjärnstoff och en blek dröm
Jag pratar om planeter och stjärnstoff. Det har varit fullmåne och allt har vänts upp och ned. Som om dragningskraften fått varenda molekyl inuti att vibrera och byta plats. Du lyssnar. Kanske låtsas du bara. Du ser mig i alla fall rakt i ögonen. Din mjuka blick rymmer en tallskog en sommarkväll när solen går…
Cirkeln är sluten
I slutet på juli packade jag ihop min lägenhet mitt i stan. En plats som hade varit min fasta punkt sedan 2013. Calle och jag träffades första gången i slutet på februari men det kändes självklart att redan flytta ihop. Vi spenderade ändå nästan all tid tillsammans och att bo på två ställen var bökigt….
Systerskap
Jag vaknar på hennes soffa på söndagsmorgonen. Möllevångsljuset hittar vägen in genom hennes skira gardiner. De går i varma toner. Så som hon. Hon säger att hon känner mig. Att hon vet vem jag är. Och det är skönt att inte protestera. Att istället lägga huvudet hopplöst tungt mot hennes axel. Jag behöver säga att…