220227

Man ser himlen hela helgen.
Vi är tillsammans bara hon och jag. Samtalar och går som runt i små cirklar.
Jag zoomar ut oftare än vanligt. Hon försöker att inte låta sig irriteras.
Modersinstinkt är fysiskt. Jag sluter mig.
Mina fingrar drar över den blanka skärmen, lämnar sökord efter sig som jag aldrig nånsin trott.
En känsla av desorientering som endast vid fåtal tillfällen besökt mig i vaket tillstånd.
Vi ser på konst, brygger kaffe, äter nudlar direkt ur kopp, en miniserie i fem delar och tre maskiner tvätt senare reser hon hem.

jag sitter ensam på en pinnstol i mitt kök och försöker att greppa någonting.