211014

Hon ifrågasätter mig ibland.
Det kan handla om det lilla och det stora.
Varför hälsar jag inte på mannen som ber om pengar utan för matbutiken?
Varför spolar jag onödigt länge i kranen när jag borstar mina tänder?

Hon är livets stora relation.
Det har jag på något sätt alltid vetat.
Den som ska tvinga mig in i mig själv så många gånger att alla idéer om vem jag är ska brisera och singla ner genom luften som stoft. Om och om igen.
Hon är reflektionen och rädslorna.
Det djupaste jag stött på.

En tidig högsommarmorgon var jag hennes brygga till världen. I Vildhallonen och blåklockornas tid.

Jag äger inget kroppsligt minne i närheten så starkt som det när hon lämnar min kropp.