Det är helg och jag befinner mig på landet, i mitt barndomshem. Calle är kvar i Malmö och skriver på uppsatts. Jag sitter i mitt gamla flickrum som sedan många år tillbaka är ett kontor. Min mamma passar Ossian så jag kan komma ifatt med jobb. Jag har en tydlig deadline för mina privatkunder och det är veckan innan jul. Det känns som jag bestiger ett berg och ännu känns toppen långt borta. Jag har många intensiva veckor framför mig av redigering men jag vet att jag kommer klara det. Jag dagdrömmer om februari när vi planerar att ge oss iväg på en resa till något varmare land. Vart det blir vet vi ännu inte, det beror på läget i världen. Tiden försvinner snabbt iväg och snart kommer vi vara där, barfota på någon vacker strand. Då kommer det finnas tid att stanna upp och bara vara. Som jag längtar…
