200601

Jag slänger en nattskjorta med breda ränder i soppnedkastet.
Det är det enda plagg som jag inte skänker vidare.
Tanken gör mig yr.
Som att jag kan känna ångest och sorg absorberat i fibrerna. Av en sort som jag inte önskar mot någon annans hud.

Skiftet är alltid svårt för mig.
Värmen och ljuset kommer med en nakenhet som mitt sinne kräver en viss tid för att vänja sig till. Allt blir strävt och så direkt på något vis.
Jag känner mig som en orm som ömsat ett lager av mitt skinn.
Ljus och vind mot min hud.
Jag behöver ge det lite tid.

Vi åker ner till havet.
Jag glömmer ibland att vi bor vid havet nu.
Eller,
jag vet inte om jag riktigt förstått.

Vissa dagar är mjukare än andra.
Min dotter springer in med skorna på. Hon har funnit någon ny kompis nere på gården och dem ska bara hämta någonting.
Solen ligger lågt.
Vår nya granne flyttar in, hon tänder rökelser och håller en form av ceremoni.
Den söta doften och barnskratt som slår mellan husen.
Jag städar köket långsamt.
Lycklig,
just då.