Nu har mitt samarbete med den grymma illustratören Julia Szulc för IKEA släppts! Vi fick i uppdrag att göra en fusion mellan människa och djur. Bilderna sålde slut direkt i butik i Malmö så jag kommer köpa mina ex online här. Om du är nyfiken på konstprojektet kan du läsa mer på Ikea today. 

Tiden är så knapp för mig nu. Det är bara veckor kvar på min psykoterapiutbildning. Den som jag balanserar i vänstra handen vid sidan om ett annat heltids uppdrag. Det ska bli skönt då det är över. Och jag tänker att det är så smått fantastiskt att jag orkat ändå. Allt är nytt, men med…

Rastlösheten griper tag i mig och jag går och går. Jag har faktiskt till och med börjat springa och det var många år sedan sist. Jag har svårt att sitta still på dagen, min kropp skriker efter rörelse. Innerst inne vet jag att det är mig själv jag försöker fly ifrån. Jag har för mycket…

  Hon håller om mig bakifrån i soffan. Jag har redan bytt om till mjuka pyjamasbyxor och sockor, ytterdörren står fortfarande öppen, på den blanka himlen ligger täta gråblå moln. Dem ser overkliga ut. Så som himlarna här så ofta gör. På ett sätt har jag givit upp. På ett sätt kanske ändå inte. Min…

  I den tunga sensommarvärmen kan jag förnimma hösten. Det är som ett lager av luft ovanpå. En högre luft. Ett löfte om något annat. En morgon, dock, som en kraftfull påminnelse om det som var. Jag har aldrig tidigare i mitt liv erfarit cellernas förmåga att lagra känslominnen så. Förra hösten finns i min…

Det finns en del i Slottsparken i Malmö jag besöker ofta under hela året. På en relativt liten ytan hittar jag en stor variation av blommor och växter. Det är här jag fotograferat de flesta av bilderna till mitt projekt Poem of a garden. Det är för det mesta lugnt här och det är terapeutiskt…

För att alla färger ska framträda krävs det både regn och solsken. Dessa två som inte så ofta går hand i hand. Ibland känns livet precis som en regnbåge. Jag har behövt vissa upplevelser för att kunna se och känna skillnaden på ljuset och mörkret, se det som är äkta. Vi styr inte alltid det…

Man kan höra motorvägens dån från trappan utanför min dörr. Allt beror på hur vinden ligger. Somliga nätter är helt tysta. Ibland. När jag öppnar det lilla fönster i rummet som rymmer precis bara min säng, så brukar jag tänka att det är havet därutanför. Jag sover på två kuddar nu trotts att huvudet hamnar…

    I augusti sätter jag en spik i väggen. Sedan fler. Låter henne borra upp hyllan som hon sågat till på sin verkstad i Köpenhamn. Innan dess var jag fortfarande påväg. Kanske är jag det fortfarande lite. Men jag kan känna, vissa stunder på vissa dagar, hur pulsen saktar ner. Sinnet vill hitta hem…

Jag går en promenad genom min barndoms trädgård på landet och andas in den friska doften efter regnet. Det doftar jord, det är tyst och stillsamt. Jag undrar om jag är redo nu, för ett liv utanför stan. Vissa dagar tittar jag på Hemnet efter en liten stuga mitt i Skåne. Den behöver inte vara…

  Jag vill göra någonting mer med den här platsen. Men jag väntar fortfarande på att landa i vad. För mig har bloggandet alltid följt livet, dels i sitt innehåll, men också i rytm. Och jag har tänkt att det kanske kan få vara så. Jag är tystare nu för att jag helt enkelt inte…