Jag går en promenad genom min barndoms trädgård på landet och andas in den friska doften efter regnet. Det doftar jord, det är tyst och stillsamt. Jag undrar om jag är redo nu, för ett liv utanför stan. Vissa dagar tittar jag på Hemnet efter en liten stuga mitt i Skåne. Den behöver inte vara stor men jag drömmer om en dagsljusstudio och det måste finnas ett gästrum för alla vänner som vill hälsa på. Jag vill att Ossie ska växa upp som jag gjorde, omgiven av lugnet och tryggheten. Samtidigt är jag född med en rastlöshet och ett behov av ombyte. Jag får se tiden an helt enkelt.
