Det blir vår ännu en gång och när allting tystnar försöker jag att finna känslornas rötter. Det mesta ligger så hårt slingrat i mitt bröst. Sorgen, saknaden, lyckan, euforin..det brustna hjärtat som blev helt men ändå aldrig detsamma igen. Jag trivs bäst när solen väller in i vårt nya hem. Jag är oftast mjuk…

    Det finns ingen egentlig rytm. Allt är som uppdelat i ögonblick. När jag längtar, Längtar jag tillbaka till ögonblick. Vi delade dyra bakverk i en fyr på väst Jylland. Ljuset var kallt, vinden hård och kaffet som oftast för svagt. Det är ögonblicken där tiden inte är knapp. Jag fyller mina händer med…

  Du kanske undrar (precis som jag) vad det ska bli av den här platsen. Jag kan inte säga så mycket mer än att jag inte är redo att släppa. Det ligger mycket tid och kärlek bakom den här plattformen, och jag har alltid känt mig stolt över den även om jag har kämpat mycket…

  Min dotter somnar febertung på min arm. Jag tänker att det är en av de längsta veckor. Dem är nära mig hela tiden. Jag sover för lite om nätterna, jobbar in för många luncher och bär lite för tungt. Att vara ensam är att vara så många små och stora saker så väldigt mycket,…

  På andra sidan gatan från mitt nya vardagsrumsfönster står ett hus med tio våningar. Det är vitt med stora fönster och sträcker sig ensamt upp mot den svarta natthimlen. I bottenplan finns ett konditori vi ännu aldrig besökt. Min dotter läser de röda versalerna på den vita fasaden. Någon sa att det är ett…

Äntligen får jag dela med mig av dessa bilder som nyligen publicerades i Mother Muse Magazine. De är skapade tillsammans med stylist Anna Björkman. Det är även hon och hennes dotter Astrid ni ser i bilderna. Jag tycker om kontrasten i det dokumentära, det äkta som deras relation är och det iscensatta hemmet som Anna…

  Jag plockar ihop mina saker. Mössan långt ner över pannan och vantarna över handlederna. Såhär års är allting ett skydd för mig. Min blick fastnar på klockan som ligger ensam och badar i morgonljus och byggdam. Den brukade hänga på hennes vita betongvägg inne i på Norrebro. En svart tickande cirkel. Det slår mig…

  Det skymmer över Malmö. Jag slås av tanken på att allt är glitter igen mot en blåsvart himmel. Ett år passerar. Vi rider ut stormar och vilar med tidvattnet.   ”Mot min Malmöhimmel hänger man upp stjärnor och glitter igen. Jag ser frågande på och konstaterar att det skall komma ännu en jul, att…

    Det är så ofta november. Jag bär den känslan inom mig. Och när jag ser tillbaka bland mina alster här så kan jag konstatera att november alltid kommit med något, gjort ett märke. Detta år blev på inget vis annorlunda. Jag har tyvärr inte funnit ro till att skriva. Med tiden tänker jag…

Bye bye fina tider, du får gå vart än du vill Men bara om du lovar att det är för att du vill Om det nånstans bottnar i att du faktiskt är rädd För att släppa in mig, ja då är det inte rätt Att du lämnar denna sommar och att du nu lämnar mig…

Det är ett tag sedan jag skrev här, inspiration och tiden har inte funnits helt enkelt. Dagarna försvinner iväg och jag frågar mig hur kan det redan vara november. Min pojke bara växer och växer. Han står stadigt och det är inte långt borta nu att han börjar gå. Jag bekräftar hans framsteg genom klappningar…

  En kväll blir jag rädd. Det krävs på ett sätt så mycket mindre nu för att kroppen ska reagera på mina känslor. På ett annat sätt så mycket mer i kontakten mellan mig och det som sker utanför. Ibland börjar det i kroppen nu, och jag måste aktivt gå in och leta efter känslans…