Det känns avlägset att tänka att för ett år sedan var vi tillsammans hela tiden, Ossie och jag. Jag har snabbt vant mig vid att han försvinner iväg på förskolan under åtta timmar. Jag välkomnar ensamtiden och tystnaden, att få dricka mitt kaffe varmt. Jag njuter av att få artbeta och inser hur mycket jag…
Sprickan i linjen
Det är varmt i augusti. Jag åker hem, värmer en daahl som jag gjort två kvällar innan i ugnen och plockar torkade blad på min vackraste klätterväxt. Allt lämnas frasigt i sensommaren. Jag tänker ofta på skilsmässoåret. Framförallt på mellanlandningen i det röda huset. Det tycks märkligt för mig, att jag kan sakna det…
Sensommar
En fredag tar vi cyklarna till Skrylle. Det är ovanligt hett och det känns som om vi är i Sydeuropa. Vi svettas och jag känner mjölksyra i benen i backarna. Naturen är solblekt, det doftat sommar och vi hör gräshoppor som spelar. Vi har ringt och förbokat en grillplats där vi även får slå upp…
Beslutet
Ibland räcker inte kärleken, säger en vän utan att för den skull mena något illa. Hon glömmer sitt paraply i min hall vid midnatt fastän det regnar. Orden stannar sedan hos mig i dagar. Jag studerar dem nära nära och på håll. Dem får allting att skava, verkligheten likväl som kanterna på mina kläder….
200713
En kväll är jag vaken och ser ut genom fönstret just i ögonblicket då gatlamporna tänds. Några av dem är av hängande sort, fästa över den fyrfiliga vägen som skiljer mitt område från pappans. Jag kan se taket på huset där mina barn sover då dem inte sover i min säng. I en serie…
Vykort från en särskild plats
På söndagseftermiddagen är allting över. Barnen börjar sin pappasemester och min flickvän reser över bron och hem till sitt. Kvar är jag och ensamheten som är en tomhet, som inte egentligen är detsamma som en ensamhet. Kvar är jag med tomhet som jag kunnat fylla men som jag aldrig gjorde. Aldrig gör. Och om…
200601
Jag slänger en nattskjorta med breda ränder i soppnedkastet. Det är det enda plagg som jag inte skänker vidare. Tanken gör mig yr. Som att jag kan känna ångest och sorg absorberat i fibrerna. Av en sort som jag inte önskar mot någon annans hud. Skiftet är alltid svårt för mig. Värmen och…
Vi kan alla göra något
Just nu blir Paolo Roberto med all rätt en symbol för något förlegat, något så jävla rutten som måste förändras. Det handlar inte om lust, det handlar om makt. Mitt förakt för denna man och andra människor som honom går inte att beskriva. Jag kommer aldrig vara för att en människa kan köpa en annan människas…
I slutet av vintern kom Han med våren
Blomstertid
Det är något speciellt med månaden maj. De första milda dagarna är här och naturen vaknar på allvar. Jag har börjat jobba 75 procent och jag njuter av att få vara kreativ och av ensamtiden. Samtidigt så går jag med snabba steg till förskolan vid hämtning och det känns som min födelsedag när Ossie får…
Saknadsrummet
En helikopter dånar över nattsvart himmel. I köket en pulserande diskmaskin. En varm strimma gatuljus som hittar in under persiennens understa blad Den första ensamma natten är alltid den värsta. Jag blundar bestämt med en förhoppning om att somna fort. Ibland i drömmarna så är jag tillbaka i någon som jag en gång var….
Jag lever
Det har varit tyst här ett tag från mig men jag lever, jag till och med frodas i dessa märkliga tider. Det har bara funnits ett motstånd att dela med mig av livet i skrift. Men jag har en intension om att det ska bli ändring på det. Och jag har mycket att berätta, det…