En bil rullar in på söndagsmorgonen. Ur kliver en kvinna som har levt lite längre än jag. Hon ler från öra till öra och bär ett namn som vittnar om att vi delar en bit av samma ursprung. Jag ursäktar mitt stök när vi kryssar mellan flyttlådor och Duploklossar. Hon berättar med en lätthet som…

Klockan är snart 22 och jag säger till mig själv att jag måste gå och lägga mig. Men det tar emot, känns som när jag var liten och ville stanna uppe men inte fick. Det är nu jag har ett litet fönster av egentid och den är efterlängtad. Ofta somnar jag ärligt talat först kring…

Jag längtar efter utrymmet. Det som skall finnas för mig att fylla, med läppar hastigt målade i en blodröd färg.

Jag fotade snäckorna utanför ett litet café i Köpenhamn. Det är oftast sådant jag gör då jag halkar efter eller försvinner för en stund. Hon flinar och jag säger, vänta ska du se. Vi delar ett fikabröd och det är den andra dagen i rad jag bär hennes jacka.  Om år från nu kommer det…

På valborgsmässoafton rullar barnen stock nedför en sluttning medan jag pressar mitt ansikte mot en blommande hägg. Jag har drömt om att ta mig hit. Förra våren och sommaren pendlade jag mellan att se mig själv utifrån, långt bort ifrån, och att drunkna i mitt innersta utan att se ljuset som skulle visa vägen ut….

Det har nu gått fyra månader sedan Ossie föddes. Under många veckor var han som ett andra skinn. Det var svårt för mig att göra det mest enkla som att ta en dusch, städa eller laga mat. Vi somnade tillsammans på kvällen och steg upp tillsammans på morgonen. Snabbt vande jag mig vid hans närvaro…

En natt har jag fyrtiograder i min kropp. Varenda ven och led stretar emot sinnets uppmaning att slappna av och ge efter. Min son ligger bredvid. Också hans hud brinner. Tårarna som tillslut finner en väg rinner som lava över mina kinder i mörkret. Influensan stannar i en vecka. Det känns som att jag har…

  Jag finner en sten i det yttersta facket på min väska. Min mor har lärt mig att spara sådant, från stunder som varit av betydelse. Långsamt börjar jag att packa samman våra saker igen. Jag kommer att sakna huset och vara förevigt tacksam över hur dess väggar omfamnade mig då jag föll. För hur…

Mars månad passerar. En dag regnar solen plötsligt in genom en dammig persienn. En annan skriver jag på vita papper som viskar om en framtid jag inte helt kan känna. Jag lyfter pennan för att inse att signaturen som sovit i närmare tio år fortfarande bor i en lätt darrande hand. Jag vet inte ännu…

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på var jag befann mig för exakt ett år sedan. Jag ser på bilderna från Bali och jag längtar tillbaka till värmen, livsstilen, det spirituella, kreativiteten och känslan av äventyr. Jag vet att det bara är en tidsfråga innan jag är där igen. Tills dess ska jag njuta…

Jag tänker på Clematis, elbolag och möbler jag kan tänka mig och inte tänka mig att släppa taget om. Förbereder mig långsamt för ännu ett steg. Och om tiden är det svårt att säga något, hur rätt eller fel den är. För steg av sådan sort. Det finns inte längre någon horisont i min dröm…

  Hjärtat är också bara en muskel. Jag tänker på det under en sömnlös natt, hur tydligt det är att ingenting inom mig egentligen brustit. Det har snarare egenskaperna av ett muskulärt minne. Det triggas av emotioner. Fibrer som sliter med att åter få fäste i varandra dras isär. Ett bestämt tryck. För hjärtat är…