Släpp viljan och låt det bara ske

Regnet faller mjukt över Malmö på tredje advent.
Jag har samlat musik i en lista även i år, det blir min fjärde i december. Jag kom i tanken om att kanske samla dem i en och samma men hejdade mig.
Tänker att det är något fint att allt får stå så som det är på något vis. För även om det klart finns likheter så finns det också skillnader i valet av musik, som säger någonting om tiden som var då.
Detta blir den fjärde julen efter separationen, även den fjärde julen då jag inte reser hem till mina föräldrar och syskon.
En kombination av livet och situationen i världen har och gjort att det fallit sig så.

Bilderna ovan är från 2018. Vi talade om det över telefon senast igår. Hur det kom åt mig att jag inte fick fatt i den gransort som jag önskade.
När jag tittar på bilderna nu så ser jag ögonblicket, det som egentligen var det enda som spelade någon roll.
Det tar tid att skapa nytt.
Fyra år senare är det inte längre något jag försöker att tvinga fram. Tänker som så många gånger förr på det där som min mammas vän sa till mig när jag var väldigt ung,

Släpp viljan och låt det bara ske.