Morgontimmarna

Jag vaknar innan klockan ringer nu.
Lutar mig över sängens kant och trycker på skärmen. Ibland visar den nollfyra, ibland bara minuter innan larmet ändå skulle ha gått av.
Somnar i det tysta och vaknar i detsamma. Morgontimmarna är stilla, rutinmässiga och just nu lite tomma.
Jag tänker att jag ska vänta med nyheterna men gör det inte ändå.
När jag svänger av mot Lund ligger dimma tjock som i lager på lager. Jag ser topparna på vindkraftverkens propellrar när de klipper genom det översta lagret och sträcker sig mot himlen i en trygg rörelse.
Jag skruvar upp för radion när en kraftig basgång strömmar ut.
Lite till och lite till ändå.
När ljudvågorna slår mot kroppen blir det för en stund lättare att känna var jag slutar och resten börjar.
En liten aning minskad känsla av att allting bara flyter samman till en massa.
Jag tror det är just den känslan som jag törstar över.