I slutet på juli packade jag ihop min lägenhet mitt i stan. En plats som hade varit min fasta punkt sedan 2013. Calle och jag träffades första gången i slutet på februari men det kändes självklart att redan flytta ihop. Vi spenderade ändå nästan all tid tillsammans och att bo på två ställen var bökigt. Det kändes naturligt för mig och Ossie att flytta till Calle i Kirseberg. Det ligger lite i utkanten av staden och det är lugnt här. På mornarna hör jag fågelsång istället för varuleveranser och vi har inte längre en fyrkorsning mitt utanför porten. Men det är inte första gången jag bor i det här området. Första gången jag flyttade till Malmö var 2008 och då bodde jag med en vän i huset bredvid där jag bor nu. Så man skulle kunna säga att cirkeln är sluten. Både jag och Calle pratar om att flytta till landet på sikt så jag tror detta blir min sista adress i Malmö. Jag vågar tänka på vår relation i en framtid utan att känna rädsla, jag vågar drömma. Calle får mig att känna mig älskad och accepterad för precis den jag är. Moderskapet har fått mig att vara mer närvarande men också mer orädd. Allt tar slut för eller senare och det ligger något vackert i det sköra. Det är en påminnelse om att leva just nu och att följa sitt hjärta.
Igår blev Ossian 21 månader och jag tog några bilder på min lilla familj i Beijers park här i Kirseberg. Det kändes som en sommarkväll och ljuset var magiskt. Ännu har inte naturen skiftat till gult men man känner att förändringen är påväg.
De fina kläderna Ossian har på sig kommer alla ifrån Minimalisma.
Hans sandaler är från Kavat.
Hatten är ett secondhand fynd.
Bilderna på mig är tagna av Calle.
One Comment
Sharon Braun
26 september, 2020 at 19:34He’s a beautiful boy.