På valborgsmässoafton rullar barnen stock nedför en sluttning medan jag pressar mitt ansikte mot en blommande hägg.
Jag har drömt om att ta mig hit.
Förra våren och sommaren pendlade jag mellan att se mig själv utifrån, långt bort ifrån, och att drunkna i mitt innersta utan att se ljuset som skulle visa vägen ut.
I efterhand så tänker jag på betydelsen av att förlita sig på rörelsen.
Jag får nyckeln till vårt nya hem för nu.
Säger upp mig från ett drömjobb.
Sår Verbena, Klockranka och Rosenskära.
Gräddar lutande plätthögar på en fredag och dansar i mitt smutsiga soldränkta kök.
Min dotter kallar mig för tokig allt oftare nu.
Vi äter med fingrarna och allra helst vill hon bära ett elastiskt bälte med silverspänne som vi fann på en blöt trottoar.
Nedrullade rutor i vår bil och hon berättar för mig hur luften känns mot hennes hand.
8 Comments
frida
4 maj, 2019 at 16:35så himla fint! igenkänning!
Tuva Minna Linn
4 maj, 2019 at 21:22Glad att höra just det<3
Tack.
Johanna
4 maj, 2019 at 19:59Jäklar vilket drabbande inlägg, känner ALLT du skriver! Så bra! Tack! ❤️
Tuva Minna Linn
4 maj, 2019 at 21:23Tack kära du<3 Drabbande är kanske den finaste av feedback ändå.
Tess
6 maj, 2019 at 14:40Dina ord går rakt in i mig, som alltid. Kärlek
Tuva Minna Linn
8 maj, 2019 at 08:21Tack raring! <3
Nanna van Berlekom
7 maj, 2019 at 09:12Du <3
Tuva Minna Linn
8 maj, 2019 at 08:20Längtar efter dig.