En bil rullar in på söndagsmorgonen.
Ur kliver en kvinna som har levt lite längre än jag. Hon ler från öra till öra och bär ett namn som vittnar om att vi delar en bit av samma ursprung.
Jag ursäktar mitt stök när vi kryssar mellan flyttlådor och Duploklossar.
Hon berättar med en lätthet som känns genuin om sin separation.
Vi står på avsatsen till trappan där jag för nio månader sedan berättade detsamma för någon som också var en främling för mig.
Mina steg är lättare nu.
Som fjädrar över fuktig jord.
