Allt jag nånsin ägde

Jag tänker på Clematis, elbolag och möbler jag kan tänka mig och inte tänka mig att släppa taget om.
Förbereder mig långsamt för ännu ett steg.
Och om tiden är det svårt att säga något,
hur rätt eller fel den är.
För steg av sådan sort.

Det finns inte längre någon horisont i min dröm och ide.

Stunderna då jag fullt ut kan acceptera det är dem vackraste hitintills i min bok.
Jag inser det för att jag måste.
Att allt jag nånsin ägde var nu,
nu,
nu.