Jag följer hellre hoppet

Bye bye fina tider, du får gå vart än du vill
Men bara om du lovar att det är för att du vill
Om det nånstans bottnar i att du faktiskt är rädd
För att släppa in mig, ja då är det inte rätt

Att du lämnar denna sommar och att du nu lämnar mig
Jag tycker ärligt talat att jag knappt har rört vid dig
Jag skulle vilja kämpa för att få dig att förstå
Men vill du inget hellre är det klart att du får gå

Men det gör ju lite ont och så

Men inte ska du bry dig att mitt hjärta gör ont
Nej, lämna det åt mig du
Jag har det hellre ont än tomt
Men tänk att jag aldrig lär mig att ta det lite vagt nej
Jag följer hellre hoppet och tror att allting ordnar sig

En dag i september när himlen var grå och regnet föll mjukt snubblade jag över en låt som gick rakt in i hjärtat. Där på promenaden bland träden blandades regndropparna som föll på mina kinder med tårar jag inte kunde hålla tillbaka. Alla orden kändes som en spegling av det jag kände då och som jag känt så många gånger tidigare. Det gör inte ont längre, att han inte såg min godhet som något han ville ha kvar…det bara skaver pyttelite.

Till slutet av augusti

Moonica Mac