Havslängtan & creepy hyresvärd

Min havslängtan blir bara större och större.. så i helgen var jag nere och kollade på en 2,5 rums lägenhet bara en kvarts cykelväg från havet. Den kändes tyvärr lite för liten.. så även om det va trädgård utanför, granne med skola och nära till både mataffär och en loppis, så fick jag tacka nej. Det roliga i lägenheten va att köket va helt vitt och nyrenoverat.. men på golvet hade man sparat den blå gamla plastmattan.. haha, aldrig sett nåt så omatchade. Hej vårdinstution typ.

Hyresvärden hade fler lägenheter i samma hus, men dessa va inte färdigrenoverade. Frågade om jag fick se resten också, nu när jag ändå var där, och det fick jag. Den på övervåningen hade tre rum, visserligen ganska små, MEN hela lägenheten va jätteljus! Vardagsrummet hade fönster från båda hållen, helt underbart! Alltså jag går verkligen igång på ljus. Min dröm är ju att ha öppen planlösning med stora fönster.. ju för att jag vet att jag mår bättre av solen. Mitt humör påverkas otroligt mycket av det.

När jag åkte därifrån tänkte jag att ja men det där kan ju ändå lösa sig bra. Bara han blir klar med övervåningen så kan jag ju ta den. Nu hade han visserligen sagt att det skulle dröja ett år innan den skulle bli klar, eftersom han gör allt själv.. men ett år går ju rätt fort ändå.

Men jag hade också en liten olustig känsla i kroppen.. hade hyresvärden precis flörtat med mig? Vi pratade ganska mycket, skojade och kom liksom bra överens.. men efter ett tag hade han slängt ur sig meningar i stil med ”ja men då får du komma hem till mig och kolla..” och ”då får vi ta en öl ihop”.. Sånt där som man säger kompisar i mellan.. kanske lite väl till nån som man precis haft visning för..? Det blir ju inte bättre av att han är typ 30 år äldre direkt. Men jag la ingen större vikt vid det.. hade kanske va ensam och bara tyckte det va kul att prata med nån.

Men så nu idag när jag skulle ringa och berätta att jag tackar nej till lägenhet, men att han ändå kan spara mitt nummer eftersom jag är lite intresserad av lägenheten på andra plan, så får jag ännu sämre vibbar. Helt plötsligt frågar han från ingenstans om han får bjuda över mig. Jag skrattar nervöst till och frågar varför? ”Jo men du var ju så trevlig och prata med. Du kan få kolla på min konst.. eller mitt konstiga hus”. Det är nog ingen lämplig idé slänger jag skrattande ur mig. Sen pratar vi lite till och han frågar var jag bor.. alltså var i det samhället han vet om att jag bor i. Hade det varit nån annan hade jag ju sagt adressen, men det kändes inte som att det va lägligt här.. så sa bara lite vagt att jag bor rätt centralt. ”Jag åker ju igenom samhället där nån gång nu i mellandagarna” okeeeej… too much information. Där kände jag bara att jag fick lite panik och att det nog är dags att blocka hans nummer. Och den där lägenheten kan jag ju bara glömma nu.. fyfan. Att man inte ens ska kunna gå på en visning och vara trevlig, utan att bli flörtad med. Hur kunde han tro att det var en bra idé.. gubbslem!

Men ja, trots detta så känner jag ändå att det är rätt beslut att flytta ner till kusten. Jag är färdig med det lilla samhället jag bor i nu. Kan inte sitta och längta bort i 4 år till.. måste lyssna på vad hjärtat vill nu!