Hon låter penseln framkalla små, virvlande rörelser i vattnet. Den svarta färgen släpper villigt taget om de mjuka stråna och förenas med vattnet likt en tyst explosion. Strimmor av svärta följer lydigt vattnets riktning. Sprider sig tyst tills den färglösa vätskan slutligen bytt skepnad och blivit helt svart.
Att betrakta henne när hon låter penseln svepa över den skrovliga ytan försätter mig i ett drömlikt tillstånd. Hon målar cirklar, koncentrerar sig djupt. Blandar färgerna i paletten med varandra och ler förtjust när hon ser hur nyanserna förändras, nya färger bildas och pappret färgas efter hennes initiativ. Jag följer henne tyst med blicken. Tar in hela hennes väsen och låter det fylla mig. Tacksamheten. Förundran.
Ett ögonblick i vardagen. Vardagsmålning. För alltid fångat.
Fruset i tiden.
