Jag ser tillbaka på det år som passerar och känner att det är ett av de största hitintills i mitt liv. 2024 var året då jag fyllde 40 år och Calle och jag förlovade oss (han överraskade mig totalt). Det var året då adoptionen gick igenom och Calle blev Ossians pappa på pappret och såklart, det största av allt, året jag blev tvåbarnsmamma. Min andra son kom mitt i sommaren och jag är fortfarande mammaledig ett par veckor till. Jag är tacksam för en stärkande förlossning och hur bra min kropp har läkt. Det har varit en vacker sommar och höst. Jag har njutit av det långsamma tempot tillsammans med Lowin men nu längtar jag efter att vara kreativ igen. Dagarna börjar känna monotona och de dagliga promenaderna är numera kalla, ofta regniga och gråa. Att kunna få vara både mamma och fotograf är viktigt. Jag är tacksam att jag kan få leva ut båda rollerna. Jag har så mycket tankar och idéer på vad jag vill utveckla, framför allt i mitt företag. 2025, tror jag på många sätt kommer vara ett lugnare år arbetsmässigt men också ett ännu mer intensivt på ett personligt plan med två små barn. Jag undrar om det kommande året är det år då vi hittar vårt drömhus på landet eller den magiska bit mark där vi börjar bygga det. Jag undrar vilken person som Lowin kommer visa att han är, redan nu vid fem månaders ålder får jag en känsla av att det kommer bli en extrovert kille med mycket fart.
Tack 2024 för allt det vackra du förde med dig. De var en ljummen bris efter en mörkare tid.
Mina tre ord jag väljer för 2025 är familj, förändring och kreativitet.
