Jag vek av från min vanliga runda på lunchpromenaden och lät hjärtat visa vägen. Kopplade helt bort huvudet och lät hela mitt väsen flyta med. Stigen sträckte sig svindlande fram mellan knotiga trädstammar, kantad av ljusblå scillor. I viken guppade en ensam svan i takt med vågorna som slog mot den nästintill obefintliga strandkanten. Ett…
210413
Helgen passerar. Jag spenderar den med mig själv. Läser böcker och går promenader. Skriver på en text om kärlek. En gammal vän hör av sig sent om söndagen. Hon har möjlighet att komma förbi. De senaste åren har vi endast sets någon gång då och då. Det är ledsamt att kalla någon en…
Snö i april
För ett par veckor sedan sa jag farväl till den plats jag kallat mitt hem i över 7 år. Det var ett känslofyllt farväl, den där sista dagen jag var i lägenheten på Norra skolgatan. Jag stod på den plats mitt vatten gick 2018 och sa jag ett tyst tack för alla dessa år. Det…
Samsovarna
Från första natten har min son sovit bredvid mig, först i babynestet och sedan nära min kropp igen. Det är så vi vill ha det, nära till närheten. Jag vet att somsova har varit det bästa för oss. Nu står en 80 cm säng tätt intill min och Calles dubbelsäng som Ossie somnar i men…
Det susar i mitt inre
Tystnad. Det susar i mitt inre och någonting slår hål på mig inifrån. Känslorna svallar och ryms inte inuti – jag vill skrika och tömma kroppen på alla dessa motstridiga rytmer som skulle kunna kallas tvivel, glädje, längtan, rädsla och förväntan med ett och samma ord. Men det finns inget ord för den känslan. Ett…
I Mars – då måsarna landar
Jag säger ja så ofta som jag kan. Bakar bröd som blir nästan bra och tänder alltid ljusen bland tuschpennor och smulor på bordet. Tar kamp med knöliga plösar och tovigt hår. Behåller lugnet och går den extra milen. Ibland smakar munnen blod. Ibland socker. Ligga arm, säger dem i kör då lampan släcks…
Min plats i hans universum
Vi går längs Sallerupsvägen. Det är juli, solen ligger lågt och Malmö FF flaggor rör sig långsamt i vinden. Några poliser har stannat för att spela fotboll med barnen på Katrinelund. Min sons huvud når kanten på min höft nu. Han säger att han också ska spela en dag. Att han kommer att vinna….
Cosima Olu
För ganska exakt ett år sedan befann jag mig i Lokstallarna i Kirseberg. Där fotograferade jag album och pressbilder åt artisten Cosima Olu. Första gången vi träffades var på en hemmafest i Malmö för 10 år sedan. Jag var nyss hemflyttad från Berlin och var i allmänhet rätt deprimerad. Jag visste att jag inte ville…
Motorvägen
Det tar lång tid för mig att somna, så har det varit så länge jag kan minnas. När det är stilla och mörkt kring mig far tankarna omkring och jag gör listor och formulerar meningar i mitt huvud. Jag återvänder till situationer jag varit i och funderar kring framtiden. Dock har det blivit bättre med…
210218
Jag försöker att sätta fingerspetsen. Varsamt, på det som väger. Februari är alltid den kortaste månaden. Den som sveper förbi. Botten av en förlossningsvärk, en plats i tiden att vända på och åter segla uppåt. Min hud är spröd och tunn, så när som på genomskinlig. Min väska full av inplastade, hoprullade intyg. Människor i…
Två år av moderskapet
Midvintersolståndet kommer alltid vara magiskt för mig. Det var under det dygnet som Ossian kom till världen. Jag klev in i ett rum som jag hade försökt föreställa mig men som jag i efterhand vet bara går att förstå när du väl är där. Det första året var omvälvande med långa dagar då jag ofta…
Hjärta mot hjärta
Træk vejret, skat. Træk vejret. Hon viskar bestämt, lutad över badkarets kant för att komma så nära som möjligt. Det är typiskt novemberljus, morfin i omloppsbanor, kall emalj och varmt vatten som samsas mot den blekaste av hudar. Varje djupt andetag följs av skakande gråt. Och sedan flertalet av en mer kippande karaktär….