Sprickan i linjen

 

Det är varmt i augusti. Jag åker hem, värmer en daahl som jag gjort två kvällar innan i ugnen och plockar torkade blad på min vackraste klätterväxt.
Allt lämnas frasigt i sensommaren.

Jag tänker ofta på skilsmässoåret.
Framförallt på mellanlandningen i det röda huset. Det tycks märkligt för mig, att jag kan sakna det ibland.
När någonting har gjort så väldigt ont,
för att sedan göra lite mindre ont.
Fallet däremellan.
Som det i en dröm just innan man somnar. Jag funderar på om det är det jag ser tillbaka på med värme.
Stunder av ljus i det svåraste som etsat sig fast i min kropp.
En plats där inget annat än det exakta nuet var möjligt. En alldeles särskild tystnad.
Sprickan i linjen.

Livet.
Så brutalt, och samtidigt så nära.

 


04 Comments

Leave your comment
  • Eva
    Eva 25 augusti, 2020 at 09:30

    Wow! Tack <3

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 25 augusti, 2020 at 22:21

      Tack själv <3

  • Hannah
    Hannah 9 september, 2020 at 21:56

    jag kan så relatera till precis det där..

    Du beskriver det så fint.
    tack för att Du delar med Dig..!

    varm kram,
    hannah

    • Tuva Minna Linn
      Tuva Minna Linn 16 september, 2020 at 20:59

      Blev väldigt glad av att läsa just det.

      Tack <3
      Kram

Leave your comment

Translate »