Såhär stort är hjärtat, mamma. Hon knyter sin vänstra hand och ser på mig med en blick så klok att den kunnat levt i 100 år. Och jag tänker på de vilda känslorna, stunder då de flödar fritt och jag försöker hålla dem i mina kupade händer, samtidigt som jag famlar med att reglera mina…

Jag trycker en kaffekopp i stengods mot min underläpp, den har redan kallnat och blicken har frusit på sommarmöblerna som står uppradade halvt om halvt utanför köksfönstret. Mest synd är det om de blöta rottingstolarna som vält i vinden. Ibland hinner vi bara hälften av det vi hoppas. Och med min vänstra fot söker jag…

Jag tog bilderna för två helger sedan då novemberljuset slog som starkast ifrån söder. Det sipprar en slags vilsenhet inom mig under vintrarna här. Det blir min sjätte i södra Sverige. Ibland känns det som att livet liksom sugs ut ur landskapet utan att för den skull ersättas med en ny årstid. Gränserna, så som…

Ljuset var varmt och jag så väldigt trött. I veckan ska jag verkligen vara rädd om nattens timmar. Nu vill jag vara fri från den sårbarhet som följer av för lite sömn. December är så dyrbar. Flera av mina närmaste ska besöka oss och avslutningsvis reser vi hem till de mina. I helgen har barnen…

Jag reder ut en av tovorna i hennes hår. Det är i de tunga andetagens timme. Tunna moders fingrar som vandrar ömt likt dem över en harpa. Jag gör vad jag kan för att somna innan midnatt. Dricker vatten och smetar vaselin över mina läppar. Drar knäna upp mot bröstet och viker mina händer i…

Jag tittar på solkatter på väggarna. Händerna är torra nu och hjärtat törstigt. Jag kommer på mig själv med att finna mig i den tid som är nu. Jag gör det med en följsamhet som inte funnits här förut. November är som tomheten mellan två andetag. Gör vad du vill med det. Smörj dina händer…

I tystnaden bor känslan.   Längs landsvägen där jag annars alltid möts av bländande helljus blir jag ensam just den kvällen. Och jag tänker att jag vill säga att något skulle jag säga, om jag så bara visste vad. I skydd av hennes vinge gömmer jag mig för en stund, kanske utan att hon egentligen…

Hjärtat vilar tungt i botten av min bröstkorg. Lyft upp mig, viskar hon på ett språk som bara hennes kropp har förmågan att förstå. Jag vinklar nacken lätt bakåt, som i ett försök att underlätta syrets passage genom halsen. Utanför fönstret passerar novemberhimlar och huskroppar klädda i fasader som ingen haft ork eller råd att…

Jag behövde tystnaden bortom det som för mig blev ett ofrånkomligt brus. Att få skriva på en plats där orden inte ramas in av annan information. Att få skriva, utan att på något sätt behöva anpassa mig. Och jag är så glad att vara framme här nu. Vill rikta mitt varmaste tack till dig som…

2014 ”Jag spelar Tom Waits och vet inte riktigt var jag ska börja. Lönnen i vår trädgård har fält alla sina löv och hunden lämnar sommarpälsen efter sig över vårt mörka golv. Det är den tiden nu. När de första kalla nätterna träder in. Och det är alldeles särkilt då man bor på en ny…

Förra helgen träffades Mari, Anna och jag tillsammans med våra familjer ute hos familjen Strenghielm Nord i deras fantastiska hem på Dalarö.  Jag förälskade mig så i ljuset och känslan av värme som mötte mig innanför dörrarna. Vi åt hemmagjord pizza med barn högt och lågt och drack sedan vin tills klockan närmade sig 02….

Jag stirrar på en bild efter en annan. Det är redan med viss känsla av november i min blick. Jag vet det för att ingenting längre tycks passera med lätthet. I mina flöden blir det tyst och stilla. Vad ska det vara bra för? För vem? Varför? Är frågor som så ofta jagar mig när…