Förra helgen träffades Mari, Anna och jag tillsammans med våra familjer ute hos familjen Strenghielm Nord i deras fantastiska hem på Dalarö. Jag förälskade mig så i ljuset och känslan av värme som mötte mig innanför dörrarna.
Vi åt hemmagjord pizza med barn högt och lågt och drack sedan vin tills klockan närmade sig 02. Det var så himla fint, och jag tänker ibland på alla de möten som aldrig skulle uppstått om jag inte gång på gång ändå valt att hålla mig kvar i den här digitala världen.
Det är såhär års som jag brukar bli ambivalent och känna ett stickande behov av att lämna. I år blir det inte så. Mycket tack vare allt det ni lämnade efter er här. Jag har burit orden nära och vill också säga att dessa ligger till grund för hur den här platsens framtid kommer att se ut.
Snart ska jag berätta mer för er om det.
Och jag kan faktiskt knappt vänta <3
2 Comments
Elisabet :)
18 oktober, 2017 at 21:56Vänskap och närhet är något av det vackraste vi kan ge varandra! Men också vänskap på avstånd kan vara fint, som den som väcks via en blogg eller något annat forum. Inspiration genom tankar och bilder kan också det få betyda mycket. Tack för det du ger.
Anna
19 oktober, 2017 at 09:06Så glad att ha fått möjligheten att börja lära känna dig fina Minna. Ser fram emot många träffar framöver.
stora kramar
Anna