Den sjätte vintern

Jag tog bilderna för två helger sedan då novemberljuset slog som starkast ifrån söder.
Det sipprar en slags vilsenhet inom mig under vintrarna här.
Det blir min sjätte i södra Sverige.
Ibland känns det som att livet liksom sugs ut ur landskapet utan att för den skull ersättas med en ny årstid. Gränserna, så som jag minns dem, finns inte längre där.
Och jag tänker att det gör någonting med mitt innersta.
En vilsenhet i skelettets märg där blodet som håller mig levande ska bildas.
Jag kommer aldrig att vänja mig vid det.

Just den där lördagen, med novemberljus, Nina Simone och våffelos i vårt kök så kom jag i alla fall att tänka på något jag skrev för snart fem år sedan. Det handlade om ett vackert hus som var till salu.

”Jag tänker att jag kanske hade kunnat bli en mamma i ett sådant hus en dag.
En mamma som går barfota i en handmålad kimono från 30-talet, spelar skivor på en gammal grammofon och gräddar våfflor i det blommiga köket.”