I tystnaden bor känslan.
Längs landsvägen där jag annars alltid möts av bländande helljus blir jag ensam just den kvällen.
Och jag tänker att jag vill säga att något skulle jag säga,
om jag så bara visste vad.
I skydd av hennes vinge gömmer jag mig för en stund, kanske utan att hon egentligen vet.
Det finns en alldeles särskild erfarenhet, den bor i mitt blod nu.
En sårbarhet,
min att fritt förvalta,
eller skrämmas av.
2 Comments
Ulrika
18 november, 2017 at 07:05just så.
Tuva Minna Linn
18 november, 2017 at 21:50<3