Allt detta något

Jag trycker en kaffekopp i stengods mot min underläpp, den har redan kallnat och blicken har frusit på sommarmöblerna som står uppradade halvt om halvt utanför köksfönstret.
Mest synd är det om de blöta rottingstolarna som vält i vinden.
Ibland hinner vi bara hälften av det vi hoppas.
Och med min vänstra fot söker jag hans under täcket då han redan har somnat.

Jag tittar på bilder av ensamma hus i dalgångar, i skuggor av berg och nära klippor som stupar brant. Jag drömmer om tystnaden där och föreställer mig vinden.

Allt detta något som händer innanför genomskinlig vinter hud.
Jag önskar mig ord för det.
Men saknar.