Jag kör genom den del av vårt land som på senare år blivit min. Solen värmer över vänster tinning och musiken kan precis distrahera mig från de yttersta lagret av mina tankar. Jag önskar att den aldrig tystnar. Just där och då. Det är i kroppen jag behöver vara. Och jag vill så gärna teckna…

Jag går i regnet med blicken fäst snett nedåt i luften, den vidrör aldrig marken. Allt hinner suddas ut  i luftrummet. Ögonen fylls med tårar som pressas åter i sin kanal. Inte nu bestämmer sinnet över hjärtat. Inte nu. Jag behöver ringa min mamma helt kort. Högerhandens fingrar söker irriterat hennes namn. Hon behöll sitt…

  Jag funderar endel över bloggens framtid just nu. Inte så att jag vill avsluta den, utan mer kring hur jag skulle kunna utveckla den..om jag ska.  Jag brukar behöva processa detta någon gång varje år, sfären förändras hela tiden (precis som allt) och det känns viktigt att veta hur jag förhåller mig till den…

Någon har tagit ner en av de stora lönnarna i backen som går från vår gata bort mot den lilla bron. Min dotter säger att det var stormen som tog den. Det skrämmer mig lite att jag inte märkt av det fören nu. Jag har alltid tyckt särskilt mycket om hur de två lönnarnas kronor…

Augusti passerar, jag tar några stora kliv i livet samtidigt som majsfälten hänger tunga efter regnet. Den lilla snor runt och väcker mig med varma små händer om nätterna. Jag ligger vaken i det mörka och lyssnar till hur vinden rytmiskt puttar fönstret bakom gardinen. Jag är inte en sådan som med lätthet somnar om….

  Jag känner en stillhet inom mig. Likt den som uppstår efter att något fallit. Färglös utan att för den skull vara skör. Och med Nanna talar jag om sådant som ryms i ett av de inre rummen. Det är svårt att säga vad det är som gör att en vill glänta på sådana dörrar….

Jag går med solen i ansiktet och försöker att ta in känslan av att ha nått ett mål som jag länge burit inom mig. Som med så mycket annat ter det sig annorlunda när en är på den plats där det som en gång varit avlägset skiftar och blir till verklighet. Det är konstigt det…

Jag sminkar mig snabbt i det kalla dunkla ljuset som hittar in under rullgardinens kant. Han har somnat om. Och möjligheten till att slutföra någonting påbörjat är för mig dyrbar. Kanske att det till och med är den biten av föräldraskapet som jag fått arbeta mest med. Sena kvällar kan jag njuta av att diska…

Stundtals faller regnet med sådan kraft. Jag njuter av det. Monterar ned den spjälsäng som ingen av dem egentligen sovit i men som ändå är så betydelsefull. Genom de materiella tingen kan jag ibland resa tillbaka till innan de fanns, som att sträcka handen igenom en osynlig hinna som delar min värld i ett före…

Vi har haft så fina dagar tillsammans med Nanna och barnen. I tält vid standkanten på Österlen och även en natt här hemma hos oss. Vi satt länge bara hon och jag och talade om livet, moderskapet, relationerna och drömmarna. Och det är så värdefullt när allting faller in i en naturlig rytm, för mig…

Jag tänker på bilden av honom, vandrandes i cirklar med barnet som somnar i hans armar. Hans blick är fäst på någonting i tanken som jag sällan vet vad. Men jag vet att det är en bild jag kommer att resa åter till, och att jag inte kan utkräva mer av den. Sommarens vilda buketter…

    Jag plockar åkervädd längs dikeskanten på min långpromenad med hunden och den lilla som sover. Jag tycker om de krokiga stjälkarna. Hur de känns som en symbol för livet självt. Förra veckan kändes det som om jag åkte pendeltåg mellan olika världar, mer än vanligt. Det var svårt att finna ro till att…