Vi bor alldeles intill en liten havsvik. Bara ett par hundra meter och en gammal riksväg så är du vid de skrangliga, mossbevuxna bryggorna. Den porlande bäcken förenas mjukt med det salta havsvattnet. Vassen breder vilt ut sig längst med strandkanten. Det är ytterst få som hittar dit. Kanske bara vi som bott i byn sedan barnsben. Det ligger några sjöbodar där och jag undrar om de är i bruk. Doften av tång och hav lägger sig som bomull längst ner i maggropen. En känsla av hemma.
Det går att promenera eller cykla till andra sidan viken och där finns en småbåtshamn och fler havsvikar mjukt inramade av vass. Där ligger andra bryggor. Nyare. Moderna. Träet är impregnerat och har den där grönaktiga tonen.Det är nyttigt att byta perspektiv ibland.
Himlen har precis samma pastelliga ton som på min sida viken men fabriken som skymtar vid horisonten syns ur en annan vinkel än jag är van att se den.
