Min plats i hans universum

Vi går längs Sallerupsvägen.
Det är juli, solen ligger lågt och Malmö FF flaggor rör sig långsamt i vinden.
Några poliser har stannat för att spela fotboll med barnen på Katrinelund.

Min sons huvud når kanten på min höft nu.
Han säger att han också ska spela en dag.
Att han kommer att vinna.
Jag säger att jag ska heja så mycket jag kan.

Vi delar ett Hubba Bubba, jag blåser bubblor som smäller och landar på min näsrygg.
Han ser på mig med stolthet i sin blick.
Jag fryser tiden på ett krampaktigt vis. Den lilla varma, av glasspinne, kletiga handen i min.
Glittret i hans ögon och det solblekta håret.
Min plats i hans universum, en julidag då solen ligger lågt.