Vi har haft så fina dagar tillsammans med Nanna och barnen. I tält vid standkanten på Österlen och även en natt här hemma hos oss. Vi satt länge bara hon och jag och talade om livet, moderskapet, relationerna och drömmarna. Och det är så värdefullt när allting faller in i en naturlig rytm, för mig blir det inte alltid så.
Jag behöver känna en särskild samstämmighet för att samtala så som jag önskar.
Att bägge parter är inställda på samma frekvens, en där alla känslor ges rum utan att värderas eller täckas av ett filter i pastellton.
Där även demonerna kan få dansa en stund mellan vinglasen på bordet utan att någon tittar bort.
Endast då kan säga godnatt och känna mig lika delar tömd som påfylld.
Jag tror att du vet.
