Det blev flera turer till Stockholm i slutet av vintern. Mycket tid med mina yngre bröder och deras respektive både där och hemma hos oss. Det är på så många sätt den bästa tiden. Vi delar så mycket, historia, humor och intressen. Och med bultande systerhjärta följer jag dem båda då de fattar…

Jag kommer på mina armar i ett omfamnande grepp om min kropp. Magen. Så som de alltid gjorde då mina barn fortfarande vilade däri. Den högra vilandes över de undre revbenen, den vänstra nedom naveln. Det tycks vara en position jag ofta återkommer till innan sömnen. Gissningsvis handlar det om trygghet. Det hemskaste en kan…

Vissa nätter har jag svårare att somna. Jag tänker på allt som inte är allt, och på det lilla som faktiskt är. Skyfflar dem isär i mitt inre med armar som förblir utsträckta i nästa stund då de flyter mot varandra i en önskan att åter blandas samman. Och utanför fönstret, doften av löv som…

I den närmsta byn har pastellfärgade husfasader flagnat, jag passerar en salong där bilderna i fönstret är blekta av solen, de föreställer frisyrer som vi önskade för längesedan. Kanske är den nedlagd eller bara öppen då och då. Förbundets skyllt står ensam i gavelfönstret, den har vält lite och ingen har brytt sig om att…

Det går ytterligare en reva i min vackraste klänning. Den tunna indiska bomullen är så skör och över större delar av plagget kan den som tittar riktigt noga se hur någon innan mig desperat lagat henne gång på gång. Jag undrar i vilket skede personen gav upp. Och just så kan jag undra om mycket,…

  Han snor runt till mage och somnar om, jag beundrar hur sömnens tyngd krusat håret i hans nacke. Alltings spår berör mig. Jag studerar de fina linjerna runt mina ögon, hur de letar sig längre ut mot mina tinningar för var gång då jag ler eller gråter. Han som sällan talar om ytor säger…

Under ett strömavbrott läser jag Bruno K.Öijer med ben och fötter under ett täcke med snirkliga blommor. Redan vid sida 47 har jag markerat fyra sidor med vikta hörn. Första gången läser jag för melodierna, för meningar som bryter igenom med sylvass precision. De som lämnar mig med en kittlande känsla av lika delar beundran…

Hans lilla huvud vilar i min hand medan södra Sverige passerar förbi. I mörkret kan jag inte se om hans ögonlock är slutna. Jag sitter med uppdragna, trasiga jeansknän. Och det är någonting med att färdas i baksätet på en bil som alltid får mig att känna mig yngre än vad jag är. Kanske är…

Det står en lampa på fönsterkarmen, med min högra fot kan jag precis nå strömbrytaren och med hjälp av tårna vrida den så att knappen kommer in mot elementet och trycka till. Det är en sådan äldre strömbrytare med en rund liten knapp och ett särskilt ljud. Lampfoten är av mässing och den dammiga skärmen…

  Det regnar på morgonen. Hon kryper upp på insidan bakom min rygg och visar tecken med sina händer, ett för päron ett för äpple och ett för apelsin. Sedan viskar hon lågt att hon aldrig vill vara någonstans där jag och hennes pappa inte är. Jag håller hennes hand i min vänstra hand medan…

Jag målar ögonbrynens kontur skarpare nu. Som en ram att fylla med ännu jag vet inte vad. Och jag tänker på bitar av min identitet som inte längre finns kvar. På vad jag släppt av vilje och vad som föll i brist på omsorg, likt fiolfikusens torra blad. Jag återkommer till formen av en sko…

  I den nedlagda lanthandeln öppnar någon ett café med vita gardiner och jag lägger en trettonde bok till högen bredvid min säng. Den reser sig som ett berg av platser att besöka. Men kvällarna är än för trötta. Jag häller en noga avvägd mängd mjölk över mitt kaffe igen. Som där fanns en underliggande önskan…