Skiftet

Stundtals faller regnet med sådan kraft. Jag njuter av det.
Monterar ned den spjälsäng som ingen av dem egentligen sovit i men som ändå är så betydelsefull. Genom de materiella tingen kan jag ibland resa tillbaka till innan de fanns, som att sträcka handen igenom en osynlig hinna som delar min värld i ett före och ett efter.
Jag köpte sängen på Erikshjälpen i Lund, den skiljer sig från andra då trät är mörkt och ådrigt, spjälorna tunna. Det var tidig vår och jag läste sista terminen på universitetet.
Jag visste fortfarande inte riktigt vart jag var påväg, mer än att dit jag skulle behövde vara en plats där jag kunde sammanfoga allt det jag lärt under utbildningsåren med mina erfarenheter från livet.
Inget skulle gå förlorat eller vara förgäves.
För mig behövdes aldrig en tydligare plan än så. Och i efterhand funderar jag ibland över den där känslan jag bar djupt inom som sa att allt skulle falla på plats om jag bara fortsatte i den riktning som fick mitt hjärta att pulsera med oanad kraft och mitt sinne att formulera frågor som krävde svar.

Under tidig morgon kan jag ana det som komma skall.
Hösten. Och det är någonting som slår över inom mig.
Jag kupar händerna kring dagens första kaffekopp. Håller andan en kort stund och blickar ned i det svarta,
tänker tyst för mig själv att denna tid blir inte som andra.