Jag funderar endel över bloggens framtid just nu.
Inte så att jag vill avsluta den, utan mer kring hur jag skulle kunna utveckla den..om jag ska. Jag brukar behöva processa detta någon gång varje år, sfären förändras hela tiden (precis som allt) och det känns viktigt att veta hur jag förhåller mig till den samt vad jag vill göra av det utrymme jag skapat.
Jag tänker också på dig som läser.
Ibland dyker era namn upp i kommentarsfältet, i ett mail eller på instagram och på så vis vet jag att ni är fler som återkommit hit under lång tid. Det betyder givetvis väldigt mycket för mig.
Jag skulle därför gärna vilja veta om det är någonting du önskar mer av här? Eller om du saknar någonting som inte alls finns?
Jag är nyfiken helt enkelt. Tack för att du tar dig tiden om du känner att du har den <3
Art by – Georgia O´Keeffe.
31 Comments
Malin
13 september, 2017 at 00:16Alltid trevligt med musik och som nu konst. Det här med barn är inte i mitt intresse men tycker att du särskiljer dig på ett positivt sätt från andra bloggande mammor som dyker upp i mitt flöde.
Tuva Minna Linn
15 september, 2017 at 22:59Konst och musik ligger mig nära, så mer sådant bjuder jag såklart gärna på. Blir glad att höra att du uppskattar det 🙂
Tack snälla du! <3
Lisa
13 september, 2017 at 08:06Jag gillar ditt sätt att skriva, det är som Malin säger, du särskiljer dig verkligen på det sättet! Så jag tror du har ett bra koncept med skrivandet men att vi gärna inspireras av allt som du inspireras av då du känns som en konstnärlig själ!
Tuva Minna Linn
15 september, 2017 at 23:20Tack för de peppande orden Lisa! Och tack för att du läser:)
Liselott
13 september, 2017 at 08:34Ditt språk,dina texter går rakt in i hjärtat!
Kärlek
Tuva Minna Linn
15 september, 2017 at 23:21Åh <3
Så himla fint att höra! Tack tack tack.
miaanderberg
13 september, 2017 at 08:59Jag håller med övriga kommentarer. Ditt språk, din själ som speglas här ger oss mycket. Jag älskar också dina spellistor, gärna fler!
Och jag vet att du älskar naturen, kanske lite mer om vad som händer där med dig och familjen? De små äventyren. De är så viktiga. Sedan vet jag av egen erfarenhet att en viktig sak med just barn och natur är att att vara närvarande i nuet. Där och då. Det kan vara svårt att kombinera med en kamera och bloggande. Men en vinkel på det. Kram och kärlek till dig Minna.
Tuva Minna Linn
15 september, 2017 at 23:31Att fota mer utomhus kan ju absolut vara en spännande utmaning. Tror inte jag gör det så mycket.
Tack för fin feedback:)
Laila
13 september, 2017 at 10:25For at kunne skrive, tror jeg ikke man skal spørge udenfor en selv, man skal bare gå ind i sig selv og åbne alle skattene dér. Det er svært nok som det er.
Jeg elsker at læse dine fine tekster. Og har anbefalet dem videre. Dine fotos er meget skønne, også. Det var den bog, vi kom fra.
Held og lykke på din vej.
Laila.
Tuva Minna Linn
15 september, 2017 at 23:36Vet du att det har du alldeles rätt i. Jag känner inte att de texter jag skriver går att göra annorlunda på något vis, de är ju vad de är..var jag är.
Det är mer den andra typen av inlägg som kan påverkas tänker jag.
Så glad att du läser och ofta lämnar ett avtryck <3 Ett stort varmt tack!
Gabriella
13 september, 2017 at 12:05åhhh…jag läser din blogg , men kan vara dålig på att lämna avtryck…..om jag fick Önska….En djupare bild utav vardagen….. <3
Tuva Minna Linn
15 september, 2017 at 23:49Åh <3 Avtryck ibland är ju alltid glädjande. Men det är inget jag står och faller med. Så känn inte att det är dåligt att inte..
Tack för att du läser!
Eva
13 september, 2017 at 12:59Jag älskar din blogg och längtar alltid efter dina inlägg. Skulle med glädje se fram emot fler. Det är dina texter som berör mig, på djupet av mitt hjärta, bilderna likaså. Fler bilder från din vardag, naturbilder, att du berättar vad du gör t.ex. Som sagt, du är grym. Kramar från Eva, Norrland
Tuva Minna Linn
15 september, 2017 at 23:52Tack! Blev så väldigt glad av dina ord. Hoppas att jag ska få till mer stunder och ögonblick att skriva denna höst.
Önskar dig en fin sådan! <3
Eva
14 september, 2017 at 11:02Jag tycker mycket om din blogg. Om jag får önska mig nåt så önskar jag att du fortsätter alldeles precis som du gör. Din blogg känns personlig men blir aldrig någonsin påträngande eller kommersiell. Den känns som ett konstnärligt uttryck snarare än en plats för opinionsbildning eller en strävan att influera eller sälja nåt/vadsomhelst och det känns väldigt ovanligt, för att inte säga unikt. Det känns som att du har en stor (konstnärlig) integritet helt enkelt. Jag vet ingen annan svensk blogg som har en sådan integritet? Min känsla som läsare är att du inte vill ha något av mig, något som annars är en konstant i cyberspace och på sociala medier. Överallt försöker alla få nåt av varandra. Uppmärksamhet, samtycke, påverka ens smak och tycke, eller sälja nåt till en. Jag personligen uppskattar väldigt mycket ett uttryck som inte funkar så, utan som liksom står i sig självt. Stadigt, utan behov av utomstående. Fullt av eget innehåll och liksom självlysande.
Jag återkommer år efter år till din blogg, och jag har mycket stor behållning av dina eftertänksamma och vackra avtryck i cyberspace. Jag personligen får en väldigt stor igenkänning i just det – att vara i sin integritet och uttrycka sitt innersta med sin alldeles egna handstil. I den integriteten uppstår en nerv, Tillvaron liksom darrar till lite när en läser nåt som rör vid en sträng inom en själv utan att det för den skull förväntas något av en. En stunds igenkänning. En skärva av tillvaron som vi delar. Livet som poesi. För mig är din blogg absolut favoriten av alla jag följer och har så varit i flera år.
<3
Tuva Minna Linn
15 september, 2017 at 23:59Eva, det du skriver träffade mig verkligen. Du sätter fingret på någonting som jag ofta känner en väldig ambivalens inför. Att veta att det jag förmedlar landar på detta vis hos dig betyder väldigt mycket. Jag tror att jag kanske behövde det, och jag kommer med all sannolikhet att bära din ord med mig.
Vill verkligen tacka dig för att du tog dig tiden<3
Så tack.
Linda
14 september, 2017 at 19:53Dina texter är så vackra och lämnar avtryck hos mig som läser. Tycker det är så fantastiskt hur du kan lyckas få mig som läser att tyckas förstå allt utan att ha nämt något. Förstod du alls vad jag menade nu, blev luddigt kände jag. 🙂 Men du är så öppen i dina ord utan att bli privat, jag vet aldrig riktigt vad de handlar om utan de blir helt min tolkning, älskar det! Så fortsätt som du gör, inspirera med ord och vackra foton!
Tuva Minna Linn
16 september, 2017 at 00:01Åh! Precis så som jag önskar att texter ska få vara, något som uppstår mellan den som skriver och den som läser. Unikt i sitt slag för just det mötet.
Inga rätt eller fel, inget facit.
Tack kära du för att du läser<3
Annelie
14 september, 2017 at 22:52Din blogg är min absoluta favorit, och har varit ett bra tag. Dina ord är så otroligt träffande och det är häpnadsväckande att du kan uttrycka precis vad jag känner. Du skriver så vackert!
Jag tilltalas av dina ord i första hand men även dina foton och önskar att du skriver oftare. Fortsätt som du gör!
Tuva Minna Linn
16 september, 2017 at 00:13Tack! Alltid så roligt att höra att det är texterna som lockar till att återvända. Det är ju dem som jag också brinner starkast för. Så viktigt det där med att känna samhörighet i känslor, att vi egentligen delar så mycket. Den vetskapen är mjuk och betydelsefull tycker jag, glad att du finner den här. Och att jag fick göra detsamma nu genom dig. Tack!
Emma
15 september, 2017 at 09:17Behållningen för mig med Din blogg Är ditt uttryck. Älskar det. Men faktiskt…nu när du säger det…jag älskar när du skrivit om vintagemode. Också. På Ditt sätt.
Tuva Minna Linn
16 september, 2017 at 00:18Tack Emma!
Mer vintage vill jag ju såklart gärna visa upp, det får ju hjärtat att bulta extra extra <2
Kram till dig.
Finacarina
15 september, 2017 at 17:00Tycker du har sånt vemod i dina bilder och texter och du träffar mig rakt i hjärtat. Fortsätt med det du gör. Älskar djur, natur, barn, vintage och inredning så din blogg är perfekt . Lyssnar dock aldrig på dina listor. Du och din man gick förbi mig en gång i Fredrikshamn (tror jag) för några år sedan. Jag sa inget för jag kände mig så dum men jag slogs av hur lång du var. Inte för att det har nån betydelse men det är lustigt att se någon i verkligheten som man tidigare bara sett på bild. Kram från bästkusten
Tuva Minna Linn
16 september, 2017 at 00:24Jag är himla vemodig hela jag tror jag, så fint att det lyser igenom så.
I Fredrikshamn var det säkert vi:) Vad roligt. Jag är 170, så kanske lite lång?
Annars tror jag nog att det är min röst folk reagerar mest på, den ska vara mörkare än i text har jag hört. Men säkert lika många röster som läsare tänker jag.
Nästa gång får du säga hej ok! 🙂
Karin
15 september, 2017 at 22:44Ditt sätt att hantera orden, språket. Vardagsbetraktelserna som blir poesi. Du skulle kunna skriva om vad som helst, jag skulle bli lika fångad oavsett ämne.
Men jo, det är just sättet du beskriver din omvärld i stort och smått som jag fallit och faller pladask för. Om och om igen.
Tuva Minna Linn
16 september, 2017 at 00:31Tack Karin, det värmer så att höra att det är just detta som uppskattas och får dig att återvända. Det är ju det som jag också har mest behållning/behov av att formulera.
Kram!
Anja
16 september, 2017 at 21:52Jag tycker också väldigt mycket om din blogg precis som den är idag. Jag tycker ofta det är väldigt inspirerade och befriande med de bloggar eller andra nätsidor du tipsar om som visar en annan sida av den inredningshysteri som råder idag. En mer personlig sida. Jag tycker också väldigt mycket om dina spellistor som går flitigt här hemma! Tack och fortsätt gärna på ditt personliga vis!
Tuva Minna Linn
17 september, 2017 at 21:45Tack Anja för att du tog dig tid och lämnade ett par rader. Det gläder mig att höra att du finner inspiration i det jag delar, det är ju min förhoppning, att balansera upp lite och visa sådant som kanske inte alltid bryter igenom och får plats. För mig är det betydelsefullt, så därför har jag tänkt att det säkert är några till som känner så:)
Kram till dig!
Bebe
19 september, 2017 at 16:29Tuva Minna Linn, din blogg är i sin klass absolut det bästa. Din blogg är fantastisk, dina foton är vackra, dina ord går rakt djupt i hjärtat. Ett sådant mycket unikt och ärligt innehåll i det digitala nätet. Jag kan finna mig i dina inlägg och det känns så bra. Jag respekterar och enormt uppskattar det du gör och hur du utrycker dig. Fortsätt på. Gör med din blogg och ditt digitala utrymme här exakt vad du tycker och som stämmer med dig, det blir bäst så. Du är grym du. Varma varma hälsningar <3
Tuva Minna Linn
28 september, 2017 at 07:48Tack kära du.
Blir så himla glad av att läsa det du skriver. Du ska veta att det betyder oerhört mycket<3
Kajsa
19 oktober, 2017 at 08:50Åh det här har jag helt missat. Men jag önskar att du fortsätter med dina fina personliga texter ur vardagen och dina fina fotografier som alltid trollbinder mig. Tack för att du är du, Minna! <3