Jag reser uppåt landet med mina barn, till dit där jag kommer ifrån från början. Utanför fönstret passerar ett kuperat landskap, röda hus med vita knutar, ekar med brandgula kronor och höga tallar. För var gång som jag reser blir det som tidigare varit hemma allt mer borta. Jag bär min son mot bröstet, vår…

Jag tittar på den svarta himmlen utanför. Snart är det november. Jag spänner underkäken samtidigt som jag bestämt pressar den nedåt, bortåt, isär. Nätterna är som vågor på ett hav, beräknerliga och samtidigt inte alls. Jag somnar när han somnar, går sedan upp för att skölja av klumpig mascara som vid en tidpunkt under förmiddagen…

Jag ammar honom till sömns under total tystnad. Sovrummet är kallt och mobilen med de ljusgröna origamitranorna snurrar motsols. Det är dagarna innan nordostliga vindar bryter tystnaden. Jag drar mig för att tvätta, diska eller spela musik, allt som skulle rivalisera med ljudet från vinden då den drar genom trädkoronor och murstock.  Och den jordiga,…

Varje minut som passerar är mjuk då jag håller hennes rytm. Och vi måste inget mer. Det är dagar med urtvättade kläder, grön modellera mellan fernissade golvplankor och vattenfärgade händer över badrumskakel. När tiden finns att göra klart och lyssna för att sedan även stanna i den tystnad som följer efter färdigt, att fråga en…

Jag vet inte hur många veckor som passerar utan att jag vattnar inomhus. Men den ständiga tanken om morgondagen och all tid den ska rymma  tröttar ut mig. Stenarna på gårdsplanen är våta och kalla under mina fötter då jag går ut till den ensamma pallkragen för en näve mynta. Hösten sipprar in i mig….

Jag sitter en stund på golvet i duschen och studerar kakel och fog med vatten så varmt att det bränner längs med ryggen. Det slår mig att många år passerat sedan jag senast suttit så. Hela bilden är som förenad med en ansvarslöshet som inte längre bor i min kropp. En vecka innan har jag…

Små damkorn dansar i ljusstrimman under rullgardinen. Den slår ut över det mörka trägolvet där allt slutligen kommer att samlas. Min son har somnat om mot mitt högra bröst. För mig är det försent, men för tidigt för att med fingerspetsarna försöka nå boken på bordet bredvid. Mina ögon orkar inte. Jag stannar istället en…

September tar tag runt min knotiga handled och viskar kom. Vare sig du vill det eller ej. En heliumballong vissnar i min dotters fönster. Solen slår stundtals så stark genom smutsigt glas. På insidan torkar jag snoriga näsor och lägger saker på hög. Till sedan, till snart, till mellan klockan 21 och 23. Mitt hår…

  På en plats i skogen ligger delar av min hunds vita päls, som bortglömda pölar av snö mittemellan sommar och höst. Jag borstade henne där i skuggan av träden en av de varmaste dagarna. I samma ögonblick då jag passerar dem slås jag av tanken på att de kommer att bli kvar där enda…

Vissa av dagarna har jag fortfarande gårdagens nattkräm kvar i ansiktet och äter tjocka skivor brieost till lunch. En av de där dagarna tar jag ett bestämt tag om botten på en blå ikeakasse och häller ut delar av den som jag varit på en obäddad säng.  Sju par jeans som går att dela in…

Blåklockornas blad har bleknat nu. Jag går längs landsväg och genom skog när jag slås av hur starkt förankrad den första doften av hösten är i städer för mig. I kastanjerna på St Pauli kyrkogård i Malmö, i varenda nedförsbacke där jag cyklat i Västerås och i vindarna över Södermalmstorg. Jag drar ut samtliga lådor…

    Sommaren flöt förbi. Hon med den vackraste fantasin och de stora tankarna fyllde tre år. Hon som kom i tid med vildhallonen en klibbig julimorgon och förändrade mina sinnen och fick mig att förstå att tiden inte väntar, inte på någon. Min man bakade hennes födelsedagstårta, tre våningar med vitchoklad pannacotta och citronmarmelad. Jag…