En natt sover jag med mjuka kläder på.
I min ungdom gjorde jag det ibland när livet blev på ett visst sätt. Jag vet inte vad det handlar om egentligen, kanske är det det extra lagret av tyg mot huden som inger någon slags känsla av trygghet, som en fiktiv omfamning. Eller, så handlar det om att känna sig redo att ta till flykten även om man vet att man inte kommer att göra det.
Jag har aldrig funderat över det längre än så.
Utöver den där natten så tror jag att den allra sköraste tiden är över nu. Halvvägs genom den fjärde trimestern lättar dimman och jag kan återigen lägga märke till detaljer utanför det som handlar om honom och mig. Som hur en vitsippas blad ger efter och skiftar från vit till lila och hur våren återigen vandrar över min mans ansikte.
Häggen blommar i utkanten av vår trädgård.
Jag tinar långsamt och blir allt mer mitt sommar jag. Ibland tänker jag att det är mitt bästa jag.
Ibland att det bara är någonting annat.
Ingenting som är värt att värdera eller mäta.
Men jag kommer på mig själv med att skämta spontant med en person som jag inte känner, och i bilen skruvar jag återigen upp musiken för att sjunga.
Jag går barfota och mitt hjärta tycks pumpa ett blod med en högre temperatur, mer acceptans och vilja till närhet.
Och mitt i de sömnlösa nätternas tid bryr jag mig inte längre nämnvärt om gårdagens disk, blåa Ikeakassar med ren tvätt, smutsig tvätt, urvuxna kläder eller sådana som ännu är för stora.
Jag kan mjukt putta dem åt sidan med min redan solbrända fot, eller välja att kliva över dem med steg som nu känns lätta.
Varmt välkommen tillbaka Minna! Stor kram och ser så fram emot att träffa dig snart, Mari
Tack snälla! 🙂
Äntligen tillbaka! Hurra!
🙂 <3
Du finner lite att läsa ikapp om du skrollar bakåt. Ifall du inte redan gjort det.
Åh! Välkommen tillbaka. Vad roligt! 🙂
Tack! Det känns himla fint att vara “grannar” igen:)
Kära Minna, åh vad jag är glad att du är här igen <3 älskar dina texter och bilder, alltid.
Tack snälla du <3
dina texter och bilder vad jag saknat dessa och gläder mig att du bloggar igen!
Tack Lisa:) Det värmer verkligen att höra.
Hej Minna!
Och vad fantastiskt att du är här! Och ännu mer fantastiskt att jag “upptäckt” din galet fin blogg. Vackert rakt igenom.
Kram Lina
Tack fina! Ska bli roligt att bekanta mig lite mer med din blogg också 🙂
Det är så härligt att du skriver igen! Åh så spännande att läsa om livet med ett barn till, är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot att min mage ska växa mer och sen att få lillasyster eller lillebror till Love sent i höst. Känns helt surrealistiskt att man ska ha plats med mer kärlek…
Åh, vad roligt! Grattis <3
Underbart! varma kramar till dig kära Minna.
Kram min vän <3