Bort

Hon har försökt att lämna oss förr utan att lyckas. Kanske borde jag röra mig.

Bort.

Men min kropp vet inte längre hur.
Bröstet har fastnat i en lika delar känslomässig som reell fysiologisk kramp.
Det står mig oklart hur benen ska bära mig.
Vidare.

Bort.

I landet där brustna hjärtan skall leva någon slags liv (en fot framför den andra) är marken alltid minerad.

Jag måste blunda då jag passerar en korsning där hon höll mig. 

Foto – Isabell N Wedin