När juli kommer känner jag mig slutkörd. Jag har i flera månader både varit anställd på 50 % och samtidigt jobbat med mitt egna företag. Det är högsäsong och jag har tagit på mig mer än jag egentligen klarar. Den enorma tröttheten blir en tankeställare och jag undrar hur jag ska balansera det på bästa sätt i framtiden. Jag älskar verkligen att arbeta men samtidigt har jag en familj som jag både vill och behöver vara med. För första gången känner jag mig inte tillräcklig som mamma och partner.
Semestern är därför varmt välkommen när den kommer. Jag har tagit tre veckor där jag inte har några fotograferingar inbokade. De första dagarna på semestern är gråa. Vi stannar i Malmö och vi städar, organiserar och väntar på solen. Så ser det en dag ljusare ut och vi bestämmer oss för att bege oss mot Österlen. Vi packar för tre dagars camping och tar tåget till Ystad med våra cyklar. Det är premiär för cykelvagnen jag fick i födelsedagspresent av mina föräldrar och min bror. Vi äter lunch i Ystad och beger oss sedan iväg på Sydkustleden. Vi hinner inte långt innan jag får punka. Det är söndag och vi får inte tag på ett nytt däck (nu har vi flera i reserv). Tur i oturen har punkan skett nära en camping och vi slår läger där för natten. Jag känns en liten besvikelse då jag velat undvika den traditionella campingen och istället bara fricampa. Jag blir förvånad när det inte är så farligt som jag tänkt. Ossie trivs då det finns hundar att klappa, en kiosk med glass och leksaker.
Det är varmt och Skåne är sådär underbart vackert som det kan vara på sommaren. På kvällen när Ossie sover och Calle kollar fotboll på mobilen går jag ner till stranden. Jag är i princip helt själv och ljuset är magiskt. En stark känsla av tacksamhet väller över mig och ett par tårar rullar nerför kinderna. Det finns så mycket fint i mitt liv just nu.
Dagen efter får vi tag på en ny slang (Calle cyklar tillbaka till en cykelbutik i Ystad) och vi kan fortsätta vår resa. Vi käkar långlunch i Kåseberga och jag passar packningen när killarna utforskar Ales stenar. Eftersom vi fått en sen start på dagen och vi känner oss trötta i värmen beslutar vi oss för att spendera natten på Löderups Strandbads camping. Jag har aldrig varit där tidigare men blir positivt överraskad även här. Jag blir lyrisk när vi hittar en plats precis uppe på sanddynan på fricampingen. Vi somnar och vaknar till ljudet av vågorna. Vi trivs så bra att vi tar beslutet att spendera två nätter här.
Som jag har längtat efter att få se dessa solnedgångar. En harmoni tar plats där det innan funnits stress. Vi bara är och tiden försvinner på något sätt iväg. Ossie älskar att bada och är naken mest hela tiden. På andra kvällen får han hög feber och vi blir oroliga. Det ska visa sig att han lyckats få höstblåsor fast vi knappt har träffat några andra barn. Dagen efter vilar han mest i vagnen och vi cyklar hela vägen till Simrishamn.
Sydkustleden är vacker och vi passerar genom små pittoreska byar. Jag och Calle ”köper” många hus längs vägen. Jag älskar att våra drömmar ser så lika ut. Jag blir fortfarande ibland förvånad över hur lätt en relation kan vara när det finns respekt, kommunikation och kärlek.
Väl i Simrishamn tar vi Pågatåget hem igen mot Malmö. Vi återvänder till vår lägenhet som nu känns ännu mindre än tidigare. Vi hinner få en dag hemma innan det är dags att bege sig iväg igen, denna gången mot mina hemtrakter…
One Comment
Tuva Minna Linn
28 juli, 2021 at 21:41Ingen fångar ögonblick så som du.